Ljus över snö

Jag har nu läst ännu en av de böcker som jag köpte på bokrean, Ljus över snö av Anita Shreve. Det var inte en av de böcker som jag hade planerat att köpa, men eftersom jag hade fått pengar i julklapp hade jag råd att köpa mer än jag hade trott, så jag valde att köpa den här också.

Huvudperson i romanen är Nicky, som två år tidigare flyttade till New Hampshire med sin pappa efter att Nickys mamma och ettåriga lillasyster dött i en bilolycka. De bor i ett ensligt hus vid en dåligt underhållen väg. En dag när de är ute på en vinterpromenad hör de ett ljud och hittar en alldeles nyfödd baby som uppenbarligen lämnats i vinterkylan för att dö.

Jag ångrar absolut inte att jag köpte den här romanen, för den var väldigt bra. Jag fastnade i berättelsen på en gång, förmodligen för att det är en så hemskt att lämna ett nyfött barn ute i skogen. Jag ville läsa vidare för att få veta vad som ska hända med barnet de hittade, men också för att få reda på vem som lämnat barnet och varför.

Berättar-jaget, som är trettio år när hon berättar, men tolv år i berättelsen, är dock inte den mest intressanta karaktären. Det är i och för sig intressant att läsa hennes tankar om olyckan när hon förlorade sin mamma och lillasyster och om hennes förhållande till pappan, men det är ingen originell berättelse. Därför tycker jag att det nyfödda barnets mamma är en betydligt intressantar karaktär.

Romanen gick fort att läsa, dels beroende på att den är enkelt skriven och dels beroende på att handlingen är så pass intressant. Det enkla språket står också lite i kontrast till de djupa känslorna. Teman som sorg, förlust och konflikter tas upp i de små detaljerna i berättelsen och det uppskattar jag. Jag föredrar att själv dra mina slutsatser om huvudpersonernas tankar och känslor efter vad de gör, inte vad det står att de tycker och känner.

Eftersom jag tycker om romaner som får läsaren att tänka och känna så gillade jag den här romanen. I och för sig tyckte jag nog att slutet kunde ha varit lite annorlunda och lite mindre lyckligt, men det är en petitess. Anita Shreve, som jag aldrig hört talas om tidigare, har skrivit ett tiotal romaner innan denna så kommer jag helt säkert att försöka läsa mer av henne i framtiden.