Det röda rummet

Det röda rummet av Nicci French är egentligen skriven av två personer. Nicci French är en pseudonym för de äkta makarna Sean French och Nicci Gerrard, som båda två är journalister. Att det är två personer som skrivit den märks dock inte när man läser romanen.

Det röda rummet handlar om Kit Quinn, som är psykolog. Hon blir attackerad och svårt skadad vid ett överfall och när hon kommer tillbaka till arbetet får hon i uppgift att jobba med ett mord, där mannen som överföll henne är misstänkt. Hon avskyr honom, men är inte alls lika säker som polisen på att han är skyldig. Hon får därför bedriva lite av en egen undersökning för att få reda på hur det ligger till.

Jag är inte riktigt säker på hur man ska kategorisera den här romanen, men jag gissar att det ska föreställa vara en psykologisk thriller. Jag tyckte dock inte att den var tillräckligt spännande för att vara en thriller, även om den hade potential att vara spännande. För min del hade den också gärna kunnat få vara mer psykolgisk, d v s gå lite mer på djupet i karaktärernas tankar och känslor.

Jag tyckte att handlingen var helt okej, men karaktärerna kändes ganska stereotypa. Av någon anledning hade jag också svårt för huvudpersonens namn, Kit Quinn. Jag tyckte inte att hennes karaktär passade att heta Kit (det hade varit bättre med Katherine, som hon hette egentligen). Och när hon kallades doktor Quinn började jag bara tänka på TV-serien Doctor Quinn- Medicine Woman, som gick för länge sedan. När jag gick en kurs i litterär gestaltning pratade vi om att karaktärernas namn är viktiga och det blev ganska tydligt här (även om det kanske bara är jag som tycker så).

Romanen var väldigt lättläst, tack vare korta kapitel, enkelt språk och mycket dialog. Dialogen kunde dock ha kortats ner en del, eftersom jag tyckte att de pladdrade lite väl mycket om oväsentligheter ibland. Detta var en ganska medelmåttig roman, varken bra eller dålig. Den passade mig i alla fall väldigt bra att läsa just nu eftersom jag har mycket att göra och behöver läsa för avkopplingens skull. Då passar det bra med en sådan här roman som inte kräver så mycket engagemang från läsaren.