Skumtimmen

Jag har lyssnat på Skumtimmen, som är Johan Theorins debutroman. Den handlar om Julia, vars 6-årige son försvinner på Öland på 70-talet. Hon kommer aldrig över detta, men när hennes far får en ledtråd till vad som kan ha hänt hennes son reser hon tillbaka till Öland. Tillsammans med sin gamle, reumatiske far Gerlof försöker hon ta reda på vad som hände och spåren tyder på att det har samband med något som hände för länge sedan.

Jag har aldrig varit på Öland, men miljöbeskrivningarna känns bra och trovärdiga; man får en känsla av hur det är och ser ut på Öland. En del av personbeskrivningarna är också bra. Julia utvecklas mycket under sin tid på Öland och Gerlof känns som en trovärdig karaktär med sin reumatism och sina upplevelser av hur det är att bo på äldreboendet. Dock finns det alldeles för många bikaraktärer, vilket i och för sig är ganska typiskt för deckare.

Dock känns tyvärr inte handlingen speciellt spännande, annat än på ett par ställen och det mesta känns ganska förutsägbart. I och för sig tar handlingen en vändning i slutet som jag inte förutsett, vilket nog beror på att jag lyssnade istället för läste (jag är mindre uppmärksam på detaljer när jag lyssnar, eftersom jag är mer visuell än auditiv). Uppläsaren störde mig också lite grann, främst hans sätt att uttala "ö". Jag är medveten om att det finns dialekter som inte har två ö-ljud, men det störde mig i alla fall.

Jag fastnade egentligen aldrig för den här romanen och jag kände aldrig att jag ville lyssna vidare för att få veta vad som hade hänt och vad som skulle hände. Den var dock inte precis dålig, för jag kände heller aldrig att jag ville sluta lyssna. Den var helt enkelt ganska medelmåttig.