Den stygga flickans rackartyg

Jag köpte Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa på bokrean och har först nu kommit mig för att läsa den. Och att läsa den tog sin lilla tid eftersom jag inte alls gillade den.

Den handlar om Ricardo, som växer upp i en fin stadsdel i Lima. Där träffar han Lily, som han blir förälskad i, men hon vill inte ha honom. Han flyttar till Paris och blir översättare och tio år senare kommer den stygga flickan, som han kallar henne, in i hans liv igen. Sedan försvinner hon och återkommer, gång på gång.

Romanen är full av sammanträffanden som är långsökta och osannolika, men trots detta är romanen fullständigt förutsägbar eftersom varje kapitel (som för övrigt är mycket långa) i stort sett är likadant: Ricardo gör en bekantskap, den stygga flickan kommer in i hans liv igen och försvinner, precis som den bekantskap han gjort. Detta med att nya karaktärer kommer in och beskrivs ingående bara för att sedan försvinna gör att romanen känns väldigt fragmentarisk. De fyller inget syfte för handlingen, utan deras enda syfte är att författaren ska få vädra sina åsikter om det mesta.

Miljöbeskrivningarna är dock rätt bra och översättningen okej, fast med några irriterande missar , t ex att det genomgående står marihuana istället för marijuana, Helsinki istället för Helsingfors och tapdance istället för steppdans.

Men det värsta är att huvudkaraktärerna är så osympatiska. Ricardo är i och för sig inte otrevlig, bara helt menlös, men den stygga flickan är egoistisk, lögnaktig och kall. Det finns inget försonande drag hos henne. De erotiska scenerna är heller inte speciellt bra och de förstärker bara intrycket av hur kall den stygga flickan är.

Jag orkade knappt läsa ut den här romanen, så uttråkad var jag. Jag tror att tanken med romanen var att den skulle vara romantisk, men jag ser helt enkelt inget romantiskt i den. För det första kan jag inte förstå att man kan vara kär i någon som man egentligen inte känner och för den andra kan jag inte förstå hur man kan fortsätta att vara kär i någon som hela tiden utnyttjar och sviker. Jag har aldrig tidigare läst något av nobelpristagaren Mario Vargas Llosa förut och det är mycket troligt att jag aldrig kommer att göra det igen heller, för denna roman imponerade inte alls.