Döden på Rotaryklubben

Av titeln på den här boken kan man nästan gissa sig till att jag återigen håller på att läsa de gamla böcker jag har ståendes i hyllan. Döden på Rotaryklubben är skriven av Nils Hövenmark, som tydligen (enligt omslagets insida) var ett stjärnskott på deckarhimlen under 70-talet. När han började skriva deckare introducerade han en helt ny typ- den trovärdiga kriminalromanen i vardagsmiljö. Han är norrlänning och det var också i norrländsk miljö han lät sina böcker utspela sig. Det märks i den här romanen.

Döden på Rotaryklubben handlar om mordet på Kalle By, eller Karl Teodor Byström som han egentligen heter. Han hittas ihälfrusen under mystiska omständigheter. Han är inte precis sörjd och saknad bland folket i den norrländska byn Svartsele, eftersom han var alkoholist och inte särskilt trevlig. Men hans död väcker ändå uppståndelse när det står klart att det måste vara någon inom Rotaryklubben som är mördaren.

Den här romanen var ganska kort och väldigt lättläst. Jag gjorde en gång en undersökning om svenska språkets förändring genom tiderna och just under 70-talet förenklades språket väldigt mycket genom bl a kortare meningar. Det märks tydligt i den här boken, där meningarna ofta är så korta att det inte ens är fullständiga. Det irriterar mig lite grann, men eftersom det ändå är skönlitteratur så accepterar jag att den inte är grammatiskt korrekt.

Jag hade dock lite svårt att få upp intresset för den här deckaren och jag blev aldrig riktigt intresserad av att ta reda på vem som var Kalle Bys mördare. Jag tyckte också att det var lite väl många karaktärer att hålla reda på (trots att det fanns en "rollista" på första sidan). På det stora hela tyckte jag att boken var lite för tunn- det var för lite personbeskrivningar, för lite miljöbeskrivningar och för lite spänning och action. Fast på 70-talet var det kanske tillräckligt spännande med en kort biljakt på slutet. Det jag gillar är dock att det inte avslöjas vem mördaren är förrän alldeles på slutet. Jag tycker ofta att det är tråkigt med deckare där man får veta vem mördaren är redan tidigt i berättelsen.

Jag kunde inte heller låta bli att tänka på genusperpektivet i den här romanen (man har ju blivit itutad detta med genus under hela lärarutbildningen). Det förekommer väldigt många olika karaktärer som är viktiga för berättelsen, men av dessa är bara två kvinnor. Den ena är en gift hemmafru och den andra en ung sjuksköterska. Hela tonen i romanen är också väldigt "manlig" och utspelar sig i manliga miljöer som t ex Rotaryklubben. Det nämns också i början av romanen att kvinnor inte är särskilt välkomna där, när det diskuteras ifall kvinnorna kunde vara intresserade av ett visst föredrag: Rotary är ju en maskulin förening och givetvis vet männen bäst vad kvinnorna inte är intresserade av.

Fast man ska förstås tänka på att samhället såg annorlunda ut 1973, när den här boken skrevs. Det är kanske också det som gör den intressant. Jag tyckte inte att handlingen var särskilt bra, men som ett tidsdokument var den i alla fall lite intressant.