The thirteenth tale

The Thirteenth Tale av Diane Setterfield handlar om den tillbakadragna Margaret Lea som jobbar i sin fars antikbokhandel. En dag får hon en förfrågan om att skriva den berömda författaren Vida Winters biografi. Den gamla kvinnan säger sig nu vara beredd att berätta sanningen om sig själv. Margaret reser till Yorkshire för att höra på författarens berättelse om Angelfield House som en gång var familjen Marchs hem. Hon berättar om den viljestarka Isabelle och om hennes tvillingdöttrar Adeline och Emmeline. Margaret försöker samtidigt kontrollera att det Vida Winter berättar är sant och hon hittar mycket intressant i sitt försök att undersöka Angelfields historia. Hon lär sig på köpet en hel del om sig själv.

Man kan inte undgå att tänka på systrarna Brontës romaner Jane Eyre och Wuthering Heights (Svindlande höjder på svenska) när man läser den här romanen. Den innehåller alla ingredienser som deras 1800-tals romaner gjorde: ett stort hus, en vacker trädgård och gamla trotjänare samt en känsla av något övernaturligt och lite skrämmande.

Jag är som jag tidigare nämnt inte särskilt förtjust i systrarna Brontës verk, men det hindrar mig inte från att älska den här romanen. Den är spännande och sanningen uppdagas i precis lagom stora portioner. Dock lyckades jag förutse en del saker, men det gjorde inte så mycket eftersom slutet ändå blev en överraskning.

Men den kanske mest intressanta delen av boken var kanske ändå de delar som handlade om Margaret Leas liv i faderns antikvariat. Vida Winters berättelse känns inte särskilt originell eftersom den i så hög grad bygger på andra författares verk. Det gör att Margarets egen historia och hennes egna insikter om livet blir mer intressanta.

Romanen var välskriven och jag gillade upplägget i den, trots att det inte var helt unikt. Författaren lyckas fånga den skrämmande stämningen som finns i t ex Jane Eyre och Wuthering Heights och andra gotiska romaner och jag gillade det. På baksidan av boken finns ett citat från en recension från Cosmopolitan som säger Start reading on the bus and, I swear, you won't only miss your stop you might even lose the whole day och det tycker jag var ett väldigt träffande citat. För jag hade väldigt svårt att lägga den här romanen ifrån mig och jag mer eller mindre sträckläste den. Dock kan jag inte anse att jag har förlorat en hel dag, som citatet säger, eftersom jag inte anser det som slöseri med tid att läsa.