Polishunden Ingo av Per Bökman är en dokumentär bok. Den är skriven av en polis som berättar om sitt arbete tillsammans med polishunden Ingo. Ingo var lite av en kändis på sin tid och det har skrivits en hel del om honom i tidningarna. Boken handlar om de några av de uppdrag som Ingo och Per utfört under sin karriär tillsammans. Det är allt från att leta guldringar på en strand till att fånga farliga brottslingar.
Boken börjar med en beskrivning av hur bokens berättare springer för sitt liv, med en hund som närmar sig, kastar sig fram med käftarna på vid gavel och hugger honom i armen. Hunden ruskar och sliter i armen och hundens äger ryter Stå stilla! Denna dramatiska början är säkert tänkt att vara lockande och att läsaren ska tro att det är så brottslingar känner sig när polishunden kommer. Fast jag hade inte läst särskilt långt innan jag insåg att det var en skyddsträning som beskrevs.
Antagligen var det min egen hunderfarenhet (om än inte erfarenhet av skydd) som gjorde att jag tänkte så och det visade sig att min erfarenhet påverkade läsningen av den här boken. För mycket av det han skriver om kan och vet jag redan. Jag vet vad kamplust och skärpa är och jag vet skillnaden mellan sök, saksök och spår. Men det gjorde väl i och för sig inte så mycket. Värre var det med de rena faktafelen, som att höftledsdysplasi graderas från I-III eller att man i bruksspår ska plocka föremål av varierande material. Det var visserligen så på 70-talet när författaren var aktiv med Ingo, men boken är ju skriven under 2007 och då tycker jag att man bör skriva något litet extra tillägg om vad som gäller idag.
Men i övrigt var boken rätt intressant. Det är kul att läsa om de olika uppdrag som de ställs inför och hur de löser dem. Det stod inte så värst mycket om deras träning, men det han skrev om var intressant att läsa. Speciellt kul tycker jag att det var att han redan på den tiden tränade sin hund till rullhund i söket, eftersom han såg klara fördelar med det. Ibland tycker jag kanske att boken blir lite väl sentimental och ibland lite väl macho. Jag hade nog också hellre sett att han skrivit den i kronologisk ordning istället för att hoppa mellan olika händelser i Ingos liv, speciellt som den börjar med att han väljer ut Ingo ur kullen och slutar med att Ingo avlivas. Men som sagt, det var ändå en intressant och läsvärd bok och den gjorde i alla fall mig väldigt sugen på att träna mer spår, sök och uppletande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar