Nu har jag återvänt till bokhyllan för att läsa de gamla böcker som jag länge haft liggande där. Kärleksdrycken av Mary Stewart är en roman som jag har dragit mig för att läsa eftersom jag antagit att jag inte kommer att gilla den. Den handlar om Geillis, som av sin äldre släkting och gudmor med samma namn ärver ett gammalt hus. Hon bestämmer sig för att flytta dit och det visar sig att byborna förväntar sig att även hon ska vara en häxa som de kan vända sig till för att få hjälp med olika saker. Hon träffar också pojken William med sina illrar och även hans far Christopher John som hon genast blir förälskad i.
Av denna beskrivning låter den här romanen verkligen banal och förutsägbar, vilket antagligen är anledningen till att jag antog att jag inte skulle gilla den när jag läste baksidestexten. Men det visade sig att jag hade fel. Detta är visserligen inte stor, högklassig litteratur, men den var förvånansvärt välskriven, både när det gäller språket och handlingen.
Man kan beskriva den här romanen som en romantisk thriller och den var faktiskt lite spännande. Inte skrämmande spännande, men jag ville hela tiden läsa vidare för att saker och ting skulle få sin förklaring. Den var nog också mer av en thriller än romantisk, även om det naturligtvis var lite romantik också. Romanen var också ganska kort och lättläst, vilket gjorde att den inte tog särskilt lång tid att läsa ut.
Detta är som sagt inte någon fantastisk litteratur, men den var i alla fall skön, lättläst läsning. Det var en stunds avkoppling att läsa den. Jag har ärvt den här och en till roman av den här författaren och jag kommer alldeles säkert att läsa den andra också. Dock kanske mina låga förväntningar på den här gjorde att jag blev positivt överraskad, så jag kanske inte kommer att gilla den andra lika mycket. Men jag får väl se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar