Elva minuter

Elva minuter av Paolo Coelho handlar om brasilianskan Maria, som redan som liten avsäger sig kärleken. På en semesterresa till Rio de Janeiro träffar hon en man som hon följer med till Schweiz för att han lovar att göra henne till en stor stjärna där. Hon får så småningom arbete på en bordell och träffar också Ralf som får henne att ändra på sin syn på kärleken. Titeln Elva minuter syftar på den genomsnittliga tid som ett samlag tar.

Detta är enligt citaten på omslaget En roman om sex och kärlek och Coelhos mest erotiska bok. Och den mest romantiska. Det är förvisso en roman om sex och kärlek och den var också lite erotisk. Men särskilt romantisk tycker jag nog inte att den är och jag hade nog önskat att den hade slutat på ett annat sätt.

Jag tycker också att Coelho är lite väl positiv i sin skildring av livet som prostituerad. Det är knappast så att alla prostituerade bara har max tre kunder per kväll och möjligheten att säga nej. Ibland verkar det som att han tror att man kan jobba som prostituerad ett tag för att tjäna bra med pengar för att sedan kunna sluta jobba och leva ett bra liv. Och det tror inte jag.

En annan sak som jag irriterade mig lite på var hans övedrivet filosofiska kommenterer som förekom ganska ofta, speciellt i Marias dagboksanteckningar: Jag vet att jag levde när jag älskade ... och Var och en av oss har en klocka gömd inom sig och för att kunna älska måste visarna hos båda peka på samma tidpunkt och Jag är hemmafrun och skökan, som båda lever i samma kropp, och som strider mot varandra och många andra liknande kommentarer. Jag tycker inte ens att Marias dagboksanteckningar liknar sådana just för att de är alldeles för filosofiska och låtsas-djupa.

Och trots dessa filosofiska dagboksanteckningar så tycker jag inte att man får veta tillräckligt mycket om Marias inre tankar och känslor. Hela romanen känns väldigt ytlig eftersom Coelhos sätt att skriva går ut på att berätta vad som händer, inte vad karaktärerna tänker. Men den är i alla fall väldigt välskriven och den är väldigt lätt att läsa och den går också väldigt fort att läsa.

De sexologiska bitarna i romanen tycker jag inte heller har någon funktion- för mig. Jag vet redan vad och var klitoris är och vilken funktion den har. Men jag tror att det här har med kultur att göra. Coelho kommer från en annan kultur än min och det är möjligt (till och med troligt) att de inte är lika sexuellt upplysta som vi är här i Sverige där han kommer ifrån. Därför kan det finnas en poäng med att skriva om dessa saker, så att även brasilianska kvinnor och män kan bli lite mer upplysta.

Men trots att det fanns en del som jag inte riktigt gillade med den här romanen så var den ändå inte dålig. Den kanske inte heller var något av det bästa jag läst, men den kändes inte seg eller tung, utan var relativt lättläst. Den har i och för sig inte heller gjort något större intryck så medelmåttig är kanske ett bra ord för att beskriva den.