Vi som var föräldralösa

Vi som var föräldralösa är Kazuo Ishiguros femte roman och den utspelar sig på 1930-talet. Huvudpersonen Christopher Banks är en av Englands mest kända detektiver. Men ett olöst brott plågar honom- hans föräldrars försvinnande i Shanghai när han var en liten pojke. Året är 1937 och England står inför andra världskriget när Christopher bestämmer sig för att återvända till Shanghai för att försöka lösa fallet.

Detta är en roman om minnen, om behovet av att återvända och om hur detta påverkar en persons liv. Och den här romanen känns verkligen som en persons resa tillbaka i minnet. Det är en intressant historia och den är väl värd att läsa. Men den håller inte alls samma klass som t ex The remains of the day eller Berg i fjärran. Bitvis är den lite seg och tråkig, men den innehåller också spännande och intressanta delar.

I den här romanen har Kazuo Ishiguro samma berättarstil som i The remains of the day och det uppskattar jag, eftersom jag verkligen gillar hans sätt att skriva. Dock saknar den här romanen lite av det politiska stinget som t ex i Berg i fjärran. Flera av Ishiguros tidigare romaner har väckt en hel del tankar hos läsaren, t ex The remains of the day, som väcker tankar om lojalitet, kärlek och ansvar, men det saknas i den här romanen. Visst finns det politiska och moraliska inslag, men inget som ligger kvar och behöver bearbetas.

Men jag uppskattar som sagt hans sätt att skriva i den här romanen och bitvis var berättelsen väldigt spännande och intressant. Jag gillar också att huvudpersonen på sätt och vis kommer fram till en lösning på gåtan med föräldrarnas försvinnande, vilket jag egentligen inte hade väntat mig. Därför tycker jag att den här romanen var bra och läsvärd, men inte ett av Ishiguros mästerverk.