Hembiträdet

Då jag var tvungen att köpa en bok på flygplatsen på väg till England föll valet på Marie Hermansons Hembiträdet, eftersom jag nyligen läst hennes roman Mannen under trappan och gillade den. Den här romanen handlar om Yvonne, som är en framgångsrik organisationskonsult Hon känner att hennes liv är tråkigt och för att pigga upp sig själv börjar hon vandra omkring i ett villaområde och iaktta människorna där och fantisera om deras liv. Speciellt ett hus väcker hennes intresse och när de söker ett hembiträde söker hon jobbet och får det. Men hon märker snart att det är något som inte står rätt till och hon invigs i sin arbetsgivares mörka hemligheter och snart börjar också hennes efter liv förändras.

Enligt beskrivningen låter detta nästan som en deckare och det är det kanske nästan också. Fast inte riktigt. Det är svårt att kategorisera den här romanen och sätta den i en genre. Den är helt enkelt udda. Den innehåller lite spänning, lite mystik, lite sex och kärlek samt lite humor.

I början är den här romanen riktigt bra. Sedan blir den en aning långrandig, för att sedan ta sig igen på slutet. Men jag känner aldrig att jag riktigt får grepp om karaktärerna i den här romanen. De känns ganska intetsägande och jag känner egentligen inte för någon av dem. Men Marie Hermanson skriver i alla fall bra och bitvis är också romanen bra, även om den skulle ha kunnat vara bättre. Så på det stora hela så var det en avkopplande läsning, men är knappast en läsupplevelse som jag kommer att minnas länge.

Never let me go

Kazuo Ishiguros senaste roman kom ut 2005 och heter Never let me go (inte ens i översättning har den fått en svensk titel). Den handlar om Kathy H som är 31 år gammal och hon berättar i den här romanen om sin uppväxt på Hailsham, en ganska ovanlig internatskola. Eleverna där uppmuntras till att producera olika typer av konst och deras bästa verk hämtas med jämna mellanrum av den mystiska Madame. De utsätts också ständigt för olika hälsokontroller och lärarna försöker inpränta i dem att en god hälsa är viktig. Romanen utspelar sig i ett dystopiskt Storbritannien, kanske i nutiden, kanske i framtiden. Man får följa Kathys och hennes bästa vänner Ruth och Tommy och se vad som händer med dem i livet. Kathy är en ganska romantisk flicka som drömmer om att bli mamma (även om man tidigt i romanen får veta att det inte går), Tommy är skolans mobbningsoffer och Ruth är en flicka med starka åsikter.

Jag blev väldigt nyfiken av att läsa baksidestexten och när jag började läsa väcktes ännu fler frågor. Vad är detta för skola? Varför är konst så viktigt? Vad gör en skötare, som Kathy H är? Man vill läsa vidare för att få svar på dessa frågor. Det får man också, men samtidigt uppstår nya frågor. Med en stil som är ganska typisk för Kazuo Ishiguro avslöjas svaren bara gradvis och i små portioner.

Romanen är uppdelad i tre delar som var och en representerar en del i Kathy och hennes vänners liv- skolan Hailsham, Cottages, ett slags "halvvägshus" och sedan deras vuxna liv. Den här romanen fångade mitt intresse redan från början och den var väldigt intressant och väckte många tankar.

Ett av romanens teman är ödet vs fri vilja. Även om fri vilja inte är något som romanens huvudpersoner funderar på så gör ändå läsaren det. Kärlek och vänskap är också ett av romanens teman. Men det viktigaste av allt är nog de etiska och moraliska frågeställningar som denna roman väcker.

Språkligt är denna roman precis lika bra som The remains of the day och den är en njutning att läsa. Jag uppskattar också att den här romanen fick mig att börja fundera och att dessa funderingar finns kvar även långt efter att jag läst ut romanen. Nu har jag läst allt som Ishiguro skrivit och jag har gillat det mesta, men några romaner har ändå fastnat mer i minnet än andra. Detta är en av dem. Tillsammans med The remains of the day är detta Kazuo Ishiguros bästa roman hittills (för jag hoppas verkligen att han tänker skriva fler).

Vi som var föräldralösa

Vi som var föräldralösa är Kazuo Ishiguros femte roman och den utspelar sig på 1930-talet. Huvudpersonen Christopher Banks är en av Englands mest kända detektiver. Men ett olöst brott plågar honom- hans föräldrars försvinnande i Shanghai när han var en liten pojke. Året är 1937 och England står inför andra världskriget när Christopher bestämmer sig för att återvända till Shanghai för att försöka lösa fallet.

Detta är en roman om minnen, om behovet av att återvända och om hur detta påverkar en persons liv. Och den här romanen känns verkligen som en persons resa tillbaka i minnet. Det är en intressant historia och den är väl värd att läsa. Men den håller inte alls samma klass som t ex The remains of the day eller Berg i fjärran. Bitvis är den lite seg och tråkig, men den innehåller också spännande och intressanta delar.

I den här romanen har Kazuo Ishiguro samma berättarstil som i The remains of the day och det uppskattar jag, eftersom jag verkligen gillar hans sätt att skriva. Dock saknar den här romanen lite av det politiska stinget som t ex i Berg i fjärran. Flera av Ishiguros tidigare romaner har väckt en hel del tankar hos läsaren, t ex The remains of the day, som väcker tankar om lojalitet, kärlek och ansvar, men det saknas i den här romanen. Visst finns det politiska och moraliska inslag, men inget som ligger kvar och behöver bearbetas.

Men jag uppskattar som sagt hans sätt att skriva i den här romanen och bitvis var berättelsen väldigt spännande och intressant. Jag gillar också att huvudpersonen på sätt och vis kommer fram till en lösning på gåtan med föräldrarnas försvinnande, vilket jag egentligen inte hade väntat mig. Därför tycker jag att den här romanen var bra och läsvärd, men inte ett av Ishiguros mästerverk.

Mannen under trappan

Mannen under trappan av Marie Hermansson handlar om Fredrik som med sin familj flyttar in i drömhuset; stort, nyrenoverat med stor veranda och utsikt över ängen och skogen. Fredrik har ett bra jobb, han älskar sin fru som både är vacker och framgångsrik som konstnär och de har två fina barn. Allting verkar till en början vara helt perfekt, men en morgon när Fredrik stiger upp finner han en vuxen man, ca 1,50 lång i smutsiga joggingbycor och T-shirt i hallen. Mannen påstår sig bo i utrymmet under trappan. Efter detta möte börjar allting gå emot Fredrik.

Detta väcker naturligtvis frågor, frågor som gör att man vill läsa vidare. Vem är mannen under trappan? Vad gör han där? Vad vill han? Jag kan inte direkt påstå att alla frågor får ett svar, men det är i alla fall rolig läsning medan man försöker finna svaren på frågorna. I vanliga fall brukar jag inte gilla romaner som har något "övernaturligt" inslag (det känns som om den utspelar sig mellan dröm och verklighet), men den här romanen var riktigt bra ändå.

Den här romanen var både rolig och spännande i en härlig blandning. Den är visserligen lite annorlunda, men ändå väl värd att läsa. Karaktärerna är väl beskrivna, speciellt Kwådd, mannen under trappan, som är en ganska otäck person, både till utseende och sätt. Även huvudpersonen Fredrik är en intressant karaktär- är han mentalt sjuk eller finns Kwådd på riktigt?

Marie Hermansson skriver väldigt bra och det är ingen tvekan om att hon har humor. Språket i romanen är lättläst utan att vara alltför enkelt. Det var ett nöje att läsa den här boken och jag blev verkligen sugen på att läsa med av den här författaren (och det kommer jag säkert också att göra).

Riddarfalken från Malta

Riddarfalken från Malta av Dashiell Hammett borde jag egentligen ha läst på engelska, eftersom det var en skoluppgift. Men jag fick inte tag på den på engelska (och för att få tag på den på svenska var jag tvungen att rota ner i magasinet på biblioteket), så därför "fuskade" jag.

Huvudperson i romanen är privatdetektiven Sam Spade. Han är en känslokall kvinnokarl som är ganska cynisk. Han anlitas av en vacker kvinna för att skugga en man. Hans sätter sin partner Miles på detta och det leder till att han blir dödad. Spade själv blir misstänkt för detta. När han börjar nysta i saken rullas en helt ny historia upp.

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i hårdkokta deckare och den här är visserligen en av de första i sitt slag, men det gör den inte mycket bättre. Jag gillar inte heller hans sätt att bara skriva om människornas handlingar, aldrig om deras känslor. I mina ögon gör detta att romanen blir helt ointressant.

Beskrivningarna av miljön och hur personer ser ut är mycket grundliga, men jag saknar att få veta vad karaktärerna tänker och känner. Alla karaktärer blir därför också väldigt stereotypa, inte minst Sam Spade själv (även om det kanske var i den här romanen som den stereotypa privatetektiven skapades). Den enda någorlunda intressanta karaktären ur analyssynpunkt är Cairo, som enligt min tolkning är homosexuell.

Språket är vardagligt och meningarna är korta, vilket gör att den här romanen är väldigt lättläst. Men samtidigt bidrar detta till att göra den ganska tråkig. Jag tycker inte heller att själva historien om riddarfalken från Malta är vare sig spännande eller intressant.

Alla mina systrar

Alla mina systrar av Judith Lennox handlar om de fyra systrarna Maclise. Romanen utspelar sig i början av 1900-talet och systrarna Maclise kommer från ett välbärgat hem. Deras framtidsdrömmar ser dock väldigt annorlunda ut. Den vackra Iris drömmer om ett bekvämt liv med en lämplig make. Eva drömmer om att studera konst i London, men det vill fadern inte veta av. Marianne drömmer om Den stora kärleken som ska vara hela livet. Det är bara den yngsta systern Clemency som inte har några särskilda drömmar; hennes lott verkar bli att stanna hemma och vårda deras sjukliga mor. Men när första världskriget bryter ut förändras mycket och verkligheten gör sig gällande. Systrarnas vägar skiljs och man får följa dem från den engelska industristaden till Londons bohemiska konstvärld, Frankrikes slagfält och sjukhus och Cylons teplantager.

Detta var en ganska händelserik roman som enligt en kommentar på baksidan ...har allt, kärlek, romantik, fattigdom och rikedom, sorg och dramatik. Trots detta hade jag lite svårt att komma in i den och engagera mig till fullo i huvudpersonernas liv. Bitvis var den bra och spännande, som det som händer Marianne i Ceylon, men andra delar var ganska tråkiga och förutsägbara, som Evas kärlekshistoria med den gifta konstnären.

Den här romanen var dock ganska välskriven utan att vara något litterärt mästerverk. Den var heller inte tillräckligt lättsam för att vara ren underhållning, men den var heller inte tillräckligt djupgående för att verkligen säga någonting. Jag tycker därför att den här romanen var ganska medelmåttig; den var varken bra eller dålig.

The adventures of Huckleberry Finn

En av mina favoritromaner i tonåren var The Adventures of Huckleberry Finn av Mark Twain (pseudonym för Samuel Langhorne Clemens) och det var därför ett kärt återseende när jag skolan gav mig i uppgift att läsa den. Och att jag låg och läste den på en strand på Kreta gjorde ju inte saken sämre, förstås.

Romanen handlar om Huckleberry Finn, som tillsammans med Tom Sawyer kommit över en hel del pengar (vilket man kan läsa om i Tom Sawyers äventyr, som också tillhör en av mina favoritromaner från tonåren). Huck trivs inte med att bli "siviliserad" och får problem med sin alkoholiserade far. Han bestämmer sig för att rymma och slår följe med den förrymde slaven Jim. Tillsammans färdas de på en flotte längs Mississippi och råkar ut för den del äventyr under färden.

Jag har läst den här romanen fler än en gång (vet inte riktigt hur många), men jag har dock aldrig läst den på engelska. Inte helt överraskande är den ännu bättre på originalspråk. Främst för att den är skriven på talspråk, så som Huck (som är berättaren) talar. Talspråket varierar också efter vem som talar, så Jim har ett helt annat talspråk. Mark Twain var väldigt intresserad av talspråk och hade forskat rätt mycket på hur folk i mellanvästern och södra USA talade och det märks i den här romanen. Ett litet exempel: So I dropped on my hands and knees, in the little passage, and crept aft in the dark, till there warn't but about one stateroom betwixt me and the cross-hall of the texas.

Miljörbeskrivningarna och karaktärsbeskrivningarna i den här romanen är väldigt bra och jag tycker väldigt mycket om huvudpersonen Huck Finn, vilket jag gjorde redan när jag läste Tom Sawyers äventyr. Mark Twain förefaller vara ganska kritisk till religion och många kommentarer om detta är mycket bra. Jag uppskattar också att få läsa om olika exempel på vidskepelse och annan folktro. T ex så tror inte Huck Finn på att mannen som hittats drunknad kan vara hans far, eftersom liket flöt på rygg och vem som helst vet ju att män som drunknar flyter på mage- liket måste därför vara en kvinna som har klätt ut sig till man.

Det är väldigt mycket humor i den här romanen och då inte bara detta med vidskepelsen. Huck och Jim möter ett par skojare varav den ene påstår sig vara heritg och den andre kung och den föreställning med Shakespeare som de ställer till med är väldigt humoristisk. Hamlets berömda monolog To be or not to be består av lösryckta rader av flera olika Shakespearepjäser. Jag tycker också att det är kul med Tom Sawyers logik. Han har förläst sig på äventyrsromaner och vill därför inte göra något på det enkla viset. T ex tycker han att Jim när han är fastbunden vid en säng ska såga av sig benet, fast det räcker med att lyfta på sängen.

Men det är förstås inte bara en humoristisk roman. Den har också något viktigt att säga om det samhälle som Mark Twain levde i. Den har också haft betydelese för motståndet mot slaveriet, även om slaveriet faktiskt hade upphört när romanen skrevs. Men romanen innehåller trots allt mycket tänkvärt och är relevant även i vår tid och nu när jag har läst om den vet jag att den alltid kommer att förbli en favoritroman för mig.

Morgonpasset

Morgonpasset av Sophie King handlar om en vecka i sju olika familjers liv. De bor i samma bostadsområde, men alla känner inte varandra. Deras vägar kommer dock att korsas. Hemmafrun Harriet undrar hur det ska bli med äktenskapet efter att mannen varit otrogen. Hennes väninna Pippa väntar oroligt på besked från läkaren angående en knöl i bröstet. Evie har fullt upp med karriären, att vara styvmamma och att leta efter sin man som verkar ha försvunnit. Nick är änkling och försöker förstå sin tonårsdotter samtidigt som han känner skuld över hustruns död. Den franska au pair-flickan Martine trivs inte i sin familj och planerar att rymma med en gift man. Kitty är lärare och singel, men behöver få tag på en man inom en vecka. Betty försöker hålla koll på trafiken runt skolan som hon bor i närheten av.

Detta var en lättläst och lättsam roman, fast ibland kände jag mig riktigt stressad av huvudpersonernas vardagsliv, speciellt deras morgonrutiner: Telefonen! Herregudärdetnånsomkanhämtatelefonen? Vem har tagit den? Varför lägger ni inte tillbaka eländet när ni har pratat klart? Typiskt. Nu har det slutat ringa. Det är ert fel. Hör ni vad jag säger eller skriker jag bara åt mig själv? Herregudharniinteensgåttuppän?

Jag tycker att den bitvis var rätt roligt skriven, men på det stora hela så var den ganska enkelt skriven. För mig var det lättare att intressera mig för vissa personer än andra. Den ensamstående pappan Nick intresserade mig, liksom läraren Kitty. Harriets historia blev jag också intresserad av, medan au pair-flickan Martine bara irriterade mig. Pippas problem med den eventuella bröstcancern lämnade mig oberörd.

Jag har aldrig läst något av den här författaren förut; har faktiskt aldrig ens hört talas om henne. Det är möjligt att jag kommer att läsa fler romaner av henne ifall jag råkar stöta på någon på biblioteket eller så, för jag tycker faktiskt att hon lyckades skriva på ett roande sätt. Men så bra att jag kommer att söka upp fler romaner av henne är hon inte.

Wuthering Heights

Att läsa Wuthering Heights av Emily Brontë var förstås en skoluppgift. Jag har visserligen länge funderat på att läsa den, men eftersom jag har lite svårt för Jane Eyre av Charlotte Brontë, (Emilys syster) och t ex Jane Austens romaner så har jag misstänkt att jag inte kommer att gilla denna heller. Wuthering Heights handlar om Heathcliff och Catherine, som växer upp tillsammans nästan som syskon. När de växer upp förälskar de sig i varandra, men eftersom Heathcliff är av okänt ursprung, möjligen zigenare, kan det förstås inte bli tal om äktenskap mellan dem. Hon gifter sig därför med en annan man och Heathcliff blir bitter och vresig. Catherines svek mot Heathcliff fortsätter att plåga även kommande generation.

Denna roman var lite bättre än vad jag hade förväntat mig, för jag kände i alla fall lite engagemang med huvudpersonerna. Speciellt Heathcliff tycker jag är en fascinerande karaktär. Men de andra karaktärerna är inte särskilt intressanta, snarast upplever jag vissa av dem som riktigt dumma (t ex Isabelle som gifter sig med Heathcliff trots att han försöker hänga hennes hund; det skulle jag aldrig ha gjort).

Den är välskriven och relativt lättläst, med undantag från en av karaktärernas repliker. Dessa är skriven på Yorkshiredialekt och näst intill omöjlig att förstå: 'T maister nobbut just buried, and Sabbath nut o'erd, und t' sahnd uh t' gospel still i' yer lugs, and yeh darr be laiking!sham on ye! sit ye dahn, ill childer! they's good books eneugh if ye'll read 'em, sit ye dahn, and think of ye sowls!

Jag är i alla fall glad att jag nu har läst den, eftersom det ändå hör till en viss allmänbildning att ha läst den, eller i alla fall att känna till vad den handlar om. Men den kommer aldrig att räknas till mina favoritromaner och jag kommer sannolik aldrig att läsa den igen, även om det antagligen finns en hel del att analysera.