Ökenflickan

Jag fortsätter att avverka de gamla böcker jag har ståendes i bokhyllan och nu har jag läst ut Ökenflickan av Madeleine Brent. Den handlar om Mitji, som växt upp i en stam aboriginier (eller urinvånare som det står i boken) där hon alltid betraktats som ett missfoster eftersom hon har vit hy och rött hår. Hon bestämmer sig för att lämna stammen och hittar folk som liknar henne själv. Men det är inte lätt att anpassa sig till nya seder och bruk. Dessutom visar det sig att någon är ute efter hennes liv.

Det mest intressanta med den här romanen, skriven 1986, är nog författaren. På insidan av omslaget kan man läsa att författaren tillhör den absoluta toppen bland underhållningsförfattare, men vem som döljer sig bakom pseudonymen är en väl bevarad hemlighet. Men några saker har i alla fall förläggaren avslöjat- hon är född i London 1924, är gift och har två vuxna barn. Hon har skrivit för tidningar, radio och TV och har som chifferexpert för engelska krigsmakten rest över i stort sett hela världen, men bor nu i Kent med sin man. Numera vet man dock att det är Peter O'Donnell, författaren till Modesty Blaise, som döljer sig bakom pseudonymen. Därför har också Madeleine Brent samma initialer som Modesty Blaise.

Jag tyckte inte speciellt mycket om den här romanen. Den var på något vis alldeles för ytlig och det var alldeles för mycket osannolika händelser och sammanträffanden. Till exempel tror jag att det är högst osannolikt att en person kan ha så fint luktsinne att hon kan lukta sig till om någon varit ute på gården eller inne i hennes rum. Inte ens en person som växt upp hos aboriginer, även om de möjligtvis kan ha bättre luktsinne än vita (dock tvivlar jag på att det finns någon väsentlig skillnad). Men jag undrar varför en vit person som växt upp hos dem skulle ha ett bättre luktsinne, för det är knappast något som man kan utveckla i någon högre grad. På det stora hela så tycker jag att Mitji/Meg är alldeles för duktig, på många saker. Historien kändes helt enkelt inte trovärdig.