En studie i skräck

Nu har jag återigen börjat läsa de gamla böckerna i bokhyllan och nu har jag läst En studie i skräck av Ellery Queen, som skrevs 1966. Den handlar om författaren Ellery Queen som får ett gammalt handskrivet manuskript som verkar vara en hittills okänd Sherlock Holmes-roman. I denna bok löser Sherlock Holmes och hans medhjälpare doktor Watson mysteriet med Jack the Ripper (eller Jack Uppskäraren som han kallas på svenska, men jag tycker att det låter så fånigt). Handlingen i En studie i skräck växlar mellan Ellery Queen i nutiden och Sherlock Holmes London (till största delen). I slutet lyckas Ellery Queen räkna ut varför manuskriptet förblivit opublicerat under alla dessa år.

Till en början blev jag förvirrad av att författaren heter samma sak som bokens huvudperson, men efter att ha googlat lite grann så fick jag reda på förklaringen. Ellery Queen är en pseudonym för de båda kusinerna Frederic Dannay och Manfred B Lee. I början avslöjade de inte vilka de var, utan när Ellery Queen framträdde offentligt hade han alltid en svart mask som någon av kusinerna dolde sig bakom.

Den här romanen var ganska intressant läsning och jag tycker att författarna har lyckats rätt bra med att återskapa en Sherlock Holmes- roman. I alla fall tror jag det, för jag har nog bara läst Baskervilles hund och någon bok, vars titel jag inte minns, där en liten apa utförde mord på någons kommando. Det är också en klar skillnad i språket mellan Elllery Queens nutid och Sherlock Holmes-manuskriptet.

Något som dock irriterar mig ganska mycket är att författarna här behandlar Holmes och Watson som verkliga historiska personer, vilket de ju inte är. Dessutom säger Sherlock Holmes Men det är ju elementärt, min käre Watson; något som han faktiskt aldrig sa i någon roman (uttrycket kommer från filmatiseringen).

Vanligtvis är jag ju inte särskilt förtjust i deckare, men det finns en typ av deckare som jag brukar gilla och det är pusseldeckare som exempelvis Sherlock Holmes och Agatha Christie. En studie i skräck når förstås inte riktigt upp till deras nivå, men erbjöd ändå en stunds skön avkoppling.