torsdag, april 06, 2006

Min legendariska flickvän

Min legendariska flickvän av Mike Gayle handlar om Will som lever ett rätt så tråkigt liv. I boken får man följa honom under fyra dagar, från fredag eftermiddag till måndag. Under den tiden kommer han hem från jobbet, pratar i telefonen med sina kompisar Simon och Alice, sina släktingar, sin efterhängsna "flickvän" samt en tjej han inte känner, Kate. Då och då går han också ut för att köpa något att äta eller dricka. Men allra mest tänker han på sin flickvän Aggi som gjorde slut för tre år sedan och som han fortfarande älskar.

Under lärarutbildningen har jag fått lära mig att man ska lära eleverna att inte skriva för detaljerat för att texten då blir jobbig att läsa. Det är synd att ingen lärt Mike Gayle det. För den här boken är verkligen alldeles för detaljerad. Det är totalt onödigt för handlingen att berätta när Will går på toaletten och vad han gör där och hur länge. Det är onödigt att beskriva hur han går fram till fönstret, öppnar det, tänder en cigarett, röker, släpper en fjärt, stänger fönstret och går tillbaka till soffan. Jag antar att anledningen till att författaren tar med alla dessa detaljer är att handlingen i själva verket är alldeles för tunn. Det skulle inte bli mycket till roman om man bara tog med det som är väsentligt för handlingen.

Det enda som fångade mitt intresse var Wills telefonsamtal med Kate. Kate bodde tidigare i hans lägenhet och väntar ett viktigt brev, vilket är anledningen till att hon ringer. Men de börjar prata om allt möjligt annat också, bl a Kates före detta pojkvän och Wills legendariska flickvän. En viss humor finns det också i boken, men inte tillräckligt för att jag ska roas av den och glömma bort att jag är uttråkad av alla detaljer. Boken slutade också "fel". Visserligen blir Will kär och får en kvinna i slutet, precis som det ska vara i den här typen av roman. Men den följer inte mönstret. Ibland kan det förstås vara uppfriskande med litteratur som bryter mot genrernas gränser, men i det här fallet tycker jag inte att författaren lyckas särskilt bra.

Inga kommentarer: