Kapten Corellis mandolin

Jag har nu läst Kapten Corellis mandolin av Louis de Berniéres. En gång för länge sedan började jag se filmen som bygger på romanen, men av någon anledning såg jag den aldrig till slut. Jag har länge funderat på att läsa romanen istället, men inte förrän nu har det blivit av.

Romanen handlar om doktor Iannis och hans dotter Pelagia som bor på den lilla grekiska ön Kefalinia. Under 2:a världskriget ockuperas ön av tyskar och italienare. Doktor Iannis tvingas att hålla den italienske kapten Corelli med husrum. Först gillar de det inte, men med tiden vänjer de sig vid situationen och blir vänner. Kapten Corelli är en trevlig och humoristisk man som gärna spelar på sin mandolin. Även hans musikaliska vänner blir välkomnade i huset. Med tiden utvecklas också en kärlekshistoria mellan doktorns dotter Pelagia och kaptenen.

Jag gillade historien om doktor Iannis, Pelagia och kapten Corelli. Visserligen en helt vanlig kärlekshistoria, men ändå väckte den mitt intresse. Men tyvärr håller sig inte författaren till detta. Det är visserligen det som upptar det mesta av romanen, men författaren kastar också in kapitel som handlar om i mitt tycke helt oväsentliga saker. Möjligen kan historien om Madras, Pelagias fästman, ha sin plats i romanen även om jag tycker att den kunde ha berättats mindre ingående, men exempelvis de två kapitel som handlar om prästen är helt onödiga. Även kapitlet med hela Mussolinis livshistoria var helt onödigt för handlingen, liksom andra kapitel som handlar om hur kriget utveklar sig. Kriget är naturligtvis inte oväsentligt för handlingen, men jag skulle ha föredragit om handlingen hade fokuserat mer på huvudpersonerna och på Kefalinia. Om författaren ändå vill få med viktiga historiska händelser i världen kunde de istället ha fått komma fram genom personerna på ön.

Detta var med andra ord en mycket ojämn roman. Bitvis hade jag väldigt svårt att hålla intresset vid liv och det gäller då främst vid de avsnitt som handlade om historia eller politik. De var också skrivna på ett mycket tråkigt sätt. Men när det handlade om vad som hände huvudpersonerna i byn på Kefalinia var det inte alls särskilt svårt att hålla intresset vid liv. De var också skrivna på ett mycket roligare sätt med mycket humor. Så på det stora hela var romanen inte särskilt utmärkande, men trots allt läsvärd.