Burning For Revenge

Den femte boken i John Marsdens Tomorrow-serie heter Burning For Revenge och i den utför Ellie och hennes vänner en lyckad attack på flygplatsen i Wirrawee och måste fly från området. De beger sig till Ellies mormors hus i den i stort sett sönderbombade staden Stratton, men det visar sig snart att de inte är alldeles ensamma där.

I början tyckte jag att den här boken var lite långtråkig. Det var lite för mycket action och den kändes inte alltid helt realistisk. Det hände inte heller så mycket i mitten av boken, men händelserna i Stratton gör ändå att man blir nyfiken på de överlevande som finns där. Slutet är dock riktigt bra.

Det som gör boken intressant är egentligen, precis som med de förra, karaktärernas utveckling. I den här boken håller de sig ganska mycket för sig själva och man får se en mörk sida av Lee som inte märkts så mycket tidigare. Kevin bryter ihop och blir en börda i deras attack mot flygplatsen, men de övriga tar hand om honom. Ellie och Homer blir nästan apatiska, medan Fi i stort sett förblir densamma.

Det är samma uppläsare, Susan Doherty, på den här som på de övriga och även här gör hon ett bra jobb.

Dödergök

Jag har nu läst Dödergök av Katarina Wennstam. Jag har tidigare läst Smuts av samma författare och den gillade jag, så när jag hittade den här boken blev jag sugen på att läsa den. Den handlar om Maria Allende som med sin man och lilla dotter köper ett hus i en Stockholmsförort. Men det perfekta huset visar sig gömma på en hemlighet- i huset har en kvinna levt med ständig misshandel från sin man och hon dog även i huset. Maria, som är arbetslös journalist, blir intresserad och börjar gräva i fallet. Parallellt med detta jobbar åklagaren Madeleine Edwards med ett hedersmordsfall.

Detta var en lättläst bok som gick väldigt snabbt att läsa. Den var kanske inte speciellt välskriven, men jag ville i alla fall hela tiden läsa vidare för att få veta hur det skulle gå (även om jag tidigt räknade ut vad som hade hänt). Författaren verkar insatt i ämnet och historien drivs framåt på ett bra sätt. Dock känns det ibland som ett frosseri i elände, men ger också en del att tänka på gällande svenskt rättsväsende och även om fördomar inom rättsväsendet.

Jag gillade den här romanen, just för att den var lättläst och hade bra driv. Tydligen är detta den andra delen i en trilogi om Madeleine Edwards och då jag redan läst Smuts och nu denna så kommer jag med all sannolikhet att också läsa den tredje delen. Det är dock alldeles möjligt att läsa romanerna separat; det tog ett tag innan jag kom på att den hörde till samma serie.

Darkness Be My Friend

Darkness Be My Friend är den fjärde boken i John Marsdens Tomorrow-serie. I denna bok åker ungdomarna tillbaka till Hell, fast den här gången tillsammans med ett antal nyazeeländska soldater. Deras uppgift är att vara guider till soldaterna, men när de och Lee försvinner på ett uppdrag i Wirrawee ger sig de andra iväg för att leta efter dem. De börjar också planera för att genomföra en attack på flygplatsen utanför Wirrawee, men det går inte riktigt enligt planerna.

Jag tycker inte att den här boken är lika bra som den förra, men den är på ett sätt väldigt intressant ur en psykologisk synvinkel. Homer, som brukar vara den som får goda idéer får här idéer som inte är så kloka, men som han envist håller fast vid. Lee har blivit väldigt hämndlysten och både Kevin och Fi mår psykiskt dåligt av kriget, men hanterar det på lite olika sätt.

Just denna utveckling av karaktärerna är nog ganska ovanlig för äventyrs- och ungdomsromaner, men det är nog också det som gör att den här serien har blivit så populär. Jag gillar den i alla fall därför. Och för att den är väldigt spännande, förstås. I den här boken lyckas ungdomarna inte lika bra med sina attacker mot fienden och det gillar jag, för jag har tyckt att de har varit nästan lite för duktiga och framgångsrika i de tidigare romanerna. Men spänningen finns där förstås ändå.

The Third Day, The Frost

Third Day, The Frost är den tredje boken i John Marsdens Tomorrow-serie. I den här boken befinner sig ungdomarna återigen i Hell, men trots att de har olika känslomässiga problem av vad de gjort börjar de känna sig rastlösa. De bestämmer sig för att bege sig till Cobbler's Bay för att se om de kan göra någon skada för fienden. Det blir ett farofyllt uppdrag och Ellie visar återigen prov på sin viljestyrka, men denna gång lyckas de inte riktigt lika bra med att komma undan efter sitt terroristdåd.

Detta är kanske den mest spännande romanen hittills och det känns som att den är mer strukturerad än de tidigare. Det är spännande att läsa (eller i mitt fall, höra, eftersom jag lyssnade på den) om deras planer och genomförandet, fast kanske mest spännande om flykten efteråt. Det är också kul att återse en gammal bekant. Det är väldigt intressant att se hur de olika karaktärerna förändras med tiden, samtidigt som de också har kvar grunden i sin personlighet.

Det är samma uppläsare i den här boken som de övriga och jag tycker fortfarande att hon är väldigt bra. Jag gillar hennes australiensiska dialekt och hon läser med inlevelse (som i och för sig känns lite barnslig ibland, men det är ju en ungdomsroman).

Baristas- tredje boken

Baristas- tredje boken är den sista delen i Denise Rudbergs undgdomsserie och handlar om Ludvig, Nicolas och Ruben som jobbar på kaffebaren Pronto. I den här boken har det tagit slut mellan Ludvig och Viki, vilket gör att han börjar festa allt mer. Ruben har hoppat av gymnasiet och ska söka in på Scenskolan. Nicolas har träffat en ny tjej. Men så inträffar en olycka som påverkar dem allihop.

Jag har läst de två första böckerna i serien och de har varit helt okej (fast inte lika bra som hennes tidigare serie Tillsammans, från vilken Baristas är en spin off), men den här tredje boken är den sämsta hittills. Det är liksom ingen dynamik i deras relationer och handlingen är inte speciellt spännande.

Jag tycker att boken känns lite ytlig, trots att det händer saker som gör att författaren hade kunnat gå lite djupare i karaktärerna. Språket är enkelt och lättläst, men jag tycker ibland att författaren är för övertydlig och hon hade kunnat gestalta lite mer istället. Detta sätt att skriva passar dock betydligt bättre för ungdomsromaner än för vuxenromaner, så jag tycker fortfarande att Denise Rudberg är en bättre ungdomsförfattare än vuxenförfattare.

Trots allt är denna roman läsvärd om man har läst de två tidigare delarna, men den lämnar inget bestående intryck. Dessutom får jag en känsla av att den inte är helt avslutad, trots att det står på baksidan att det är den tredje och avslutande delen.

Den stygga flickans rackartyg

Jag köpte Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa på bokrean och har först nu kommit mig för att läsa den. Och att läsa den tog sin lilla tid eftersom jag inte alls gillade den.

Den handlar om Ricardo, som växer upp i en fin stadsdel i Lima. Där träffar han Lily, som han blir förälskad i, men hon vill inte ha honom. Han flyttar till Paris och blir översättare och tio år senare kommer den stygga flickan, som han kallar henne, in i hans liv igen. Sedan försvinner hon och återkommer, gång på gång.

Romanen är full av sammanträffanden som är långsökta och osannolika, men trots detta är romanen fullständigt förutsägbar eftersom varje kapitel (som för övrigt är mycket långa) i stort sett är likadant: Ricardo gör en bekantskap, den stygga flickan kommer in i hans liv igen och försvinner, precis som den bekantskap han gjort. Detta med att nya karaktärer kommer in och beskrivs ingående bara för att sedan försvinna gör att romanen känns väldigt fragmentarisk. De fyller inget syfte för handlingen, utan deras enda syfte är att författaren ska få vädra sina åsikter om det mesta.

Miljöbeskrivningarna är dock rätt bra och översättningen okej, fast med några irriterande missar , t ex att det genomgående står marihuana istället för marijuana, Helsinki istället för Helsingfors och tapdance istället för steppdans.

Men det värsta är att huvudkaraktärerna är så osympatiska. Ricardo är i och för sig inte otrevlig, bara helt menlös, men den stygga flickan är egoistisk, lögnaktig och kall. Det finns inget försonande drag hos henne. De erotiska scenerna är heller inte speciellt bra och de förstärker bara intrycket av hur kall den stygga flickan är.

Jag orkade knappt läsa ut den här romanen, så uttråkad var jag. Jag tror att tanken med romanen var att den skulle vara romantisk, men jag ser helt enkelt inget romantiskt i den. För det första kan jag inte förstå att man kan vara kär i någon som man egentligen inte känner och för den andra kan jag inte förstå hur man kan fortsätta att vara kär i någon som hela tiden utnyttjar och sviker. Jag har aldrig tidigare läst något av nobelpristagaren Mario Vargas Llosa förut och det är mycket troligt att jag aldrig kommer att göra det igen heller, för denna roman imponerade inte alls.

The Dead of Night

The Dead of Night är den andra boken i John Marsdens Tomorrow- serie och jag har lyssnat på den som talbok. Förra året lyssnade jag på första boken, I morgon när kriget kom, och jag gillade den så när jag fick tag på resterande böcker som talböcker på engelska så blev jag glad.

Jag gillar att det är en kvinna som uppläsare, vilket det inte var i den första, och jag gillar också att hon talar australiensiska, eftersom boken utspelar sig i Australien.

I den här boken är Ellie, Lee, Homer, Fi, Robin och Chris tillbaka i sitt gömställe, som de kallar Hell, medan Kevin och Corrie åkt iväg för att få hjälp för Corries skottskada. Sysslolösheten blir för tråkig, så resten av gänget bestämmer sig för att ta reda på hur det gått för Corrie och Kevin. De beger sig också iväg för att försöka hitta andra människor som fortfarande är fria och träffar då på Major Harvey och hans anhang, som kallas Harvey's Heroes. Det visar sig dock att de inte är några hjältar och ungdomarna återvänder till Hell. Fast de är inte nöjda med att bara hålla sig gömda, så de ger sig iväg för att visa att det fortfarande finns ett motstånd.

Detta är en mycket spännande ungdomsroman, men förutom att den är spännande finns det också en hel del att tänka på och diskutera och därför kan jag mycket väl tänka mig att det finns ett användningsområde för boken inom skolan. Jag tror också att det är det som gör att jag gillar den.

Skumtimmen

Jag har lyssnat på Skumtimmen, som är Johan Theorins debutroman. Den handlar om Julia, vars 6-årige son försvinner på Öland på 70-talet. Hon kommer aldrig över detta, men när hennes far får en ledtråd till vad som kan ha hänt hennes son reser hon tillbaka till Öland. Tillsammans med sin gamle, reumatiske far Gerlof försöker hon ta reda på vad som hände och spåren tyder på att det har samband med något som hände för länge sedan.

Jag har aldrig varit på Öland, men miljöbeskrivningarna känns bra och trovärdiga; man får en känsla av hur det är och ser ut på Öland. En del av personbeskrivningarna är också bra. Julia utvecklas mycket under sin tid på Öland och Gerlof känns som en trovärdig karaktär med sin reumatism och sina upplevelser av hur det är att bo på äldreboendet. Dock finns det alldeles för många bikaraktärer, vilket i och för sig är ganska typiskt för deckare.

Dock känns tyvärr inte handlingen speciellt spännande, annat än på ett par ställen och det mesta känns ganska förutsägbart. I och för sig tar handlingen en vändning i slutet som jag inte förutsett, vilket nog beror på att jag lyssnade istället för läste (jag är mindre uppmärksam på detaljer när jag lyssnar, eftersom jag är mer visuell än auditiv). Uppläsaren störde mig också lite grann, främst hans sätt att uttala "ö". Jag är medveten om att det finns dialekter som inte har två ö-ljud, men det störde mig i alla fall.

Jag fastnade egentligen aldrig för den här romanen och jag kände aldrig att jag ville lyssna vidare för att få veta vad som hade hänt och vad som skulle hände. Den var dock inte precis dålig, för jag kände heller aldrig att jag ville sluta lyssna. Den var helt enkelt ganska medelmåttig.