Jag har inte läst så mycket på ett tag, men nu har jag läst Snow Falling on Cedars av David Guterson. Den utstpelar sig på ön San Piedro i Puget Sound. Året är 1954 och en japansk-amerikansk fiskare. Kabuo Miyamoto, står åtalad för mord på en annan fiskare. Ishmael Chambers, en enarmad krigsveteran är journalist och bevakar rättegången. Den åtaldes hustru Hatsue är hans aldrig glömda ungdomskärlek. Det lilla samhället måste under rättgången komma tillrätta med det förflutna, kultur och kärlek.
Jag började faktiskt läsa den här romanen för ca 5 år sedan, men då hade jag inte tid att läsa ut den p g a skolarbete. Men jag har alltid haft intentionen att någon gång läsa den. Jag har också läst Skogsmadonnan av samma författare och eftersom jag gillade den blev jag ännu mer säker på att jag vllle läsa den här romanen. Jag tyckte dock inte att den var riktigt lika bra som Skogsmadonnan, eftersom den här romanen bitvis var lite seg. Det som gjorde att den blev seg var att beskrivningarna och tillbakablickarna många gånger blir lite för detaljerade och ingående, speciellt när det gäller personer och detaljer som egentligen inte är särskilt viktiga. Som exempel kan nämnas ingående beskrivningar av försvarsadvokatens prostataproblem. Men David Guterson skriver i alla fall väldigt bra, vilket kanske märks ännu tydligare när man läser på originalspråk.
Jag har hört den här romanen beskrivas som en deckare, men det tycker jag inte riktigt att det är. Det är mer av en skildring av människor och den tar upp teman som kärlek, rättvisa, gemenskap, rasism och samvete. Eftersom den här romanen utstpelar sig 1954 tyckte jag också att den var intressant ur en historiskt synvinkel. Allt som händer är i skuggan av andra världskriget, kriget mot Japan och bombningen av Pearl Harbor. Det är sånt som jag har läst om flera gånger, men inte med den här vinklingen. På ön San Piedro finns många japaner som kommit till Amerika för att skapa sig ett liv och de är en stor del av samhället. Efter Pearl Harbor börjar de ses som fiender och spioner och slutligen tvingas också alla japaner i USA att leva i koncentrationsläger. Det tyckte jag var intressant, eftersom man oftast läser om bara ena sidans syn (oftast amerikanernas) på händelserna.
Även om den här romanen bitvis var lite seg och inte alltid lyckades hålla mitt intresse vid liv så var den absolut inte dålig. När jag läste den tänkte jag att den skulle göra sig väldigt bra som film tack vare sitt upplägg, där centrum är rättegången är i nutid men historien berättas mestadels i tillbakablickar. Jag vet också att Snow Falling on Cedars har filmatiserats, men jag har inte sett den. Jag vet inte om filmatiseringen är bra (bara för att romanen är bra grundmaterial är det ju inte säkert att filmskaparna tar till vara på det), men jag kommer nog att se filmen också någon gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar