Invasion!

Invasion! är en samling av texter, pjäser och noveller av Jonas Hassen Khemiri. Jag har läst Khemiris två romaner, Ett öga rött och Montecore- en unik tiger och jag gillade dem mycket. Framför allt är det hans språk jag gillar och den här textsamlingen gör mig inte besviken på den punkten. Här ger han ännu fler prov på sin språkliga skicklighet, bl a genom att skriva på "vanlig" svenska. Båda hans romaner är skrivna på "invandrarsvenska", även om de också visar prov på en helt korrekt svenska.

Jag gillar också hans sätt att leka med ord och att uppfinna nya ord. I en av texterna i den här samlingen fastnade jag framför allt för formuleringen med vesslande steg. Trots att jag aldrig hört ordet vesslande så kan jag tydligt föreställa mig vad det är.

Den här samlingen innehåller olika texter som Jonas Hassen Khemiri skrivit under åren 2003-2007. Den inleds med åtta noveller och även om de alla är bra fastnade jag särskilt för några av dem. En av dem var Vanya vet, som handlar om en parkleksarbetare som berättar historier om de äventyr han varit med om i sitt liv, där han bl a legat med Whitney Houston och varit konsertansvarig för Elton John. En annan favorit var Black Eyed Einar, som handlar om minnen av en barndomskamrat. Jag tyckte också mycket om Spöket Milton, som handlar om en utstött person.

Samlingen innehåller också två pjäser, Invasion! och Fem gånger Gud. Av dessa två tyckte jag bättre om Fem gånger Gud, men ärligt talat tyckte jag inte att någon av pjäserna är av samma klass som hans noveller, kåserier eller romaner. Jag tycker att hans pjäser blir lite för röriga, vilket gör att allt det tankvärda och insiktsfulla inte kommer fram riktigt.

Det gör det däremot i de kåserier som också finns med i den här boken. Jag gillade Heathrow vs Hanin, där han jämför flygplatser med krigszoner. Den innehåller mycket som är tankvärt och det är förstås därför som jag gillar den. Jag gillade också Tidsmaskiniska ord, som handlar om hur vissa ord kan få minnen att vakna till liv. Den gillade jag mest för igenkännandet, för visst är det så att vissa ord kan förflytta en tillbaka till en annan tid. Jag tyckte också om Flashbazzazz, där han berättar lite om hur det är att vara författare.

Jonas Hassen Khemiri uppmärksammar också saker som får en att börja tänka, t ex i novellen Nationaltång där en forskare berättar "sanningen" om svenskar Han skriver bl a om att svenskar är fixerade vid vädret och tycker om naturen så mycket att vi till och med tar namn från naturenm, vilket väl kan vara sant. Detta blandas dock med påståenden som att dom ser fan likadana ut, allihop och att ... i samband med sin förstfödda sons konfirmation ta med denne på jakt, döda ett av djuren och laga till en soppa på djurets tunga. Djuret i fråga är nationaldjuret, som omväxlande sägs vara dovhjort, isbjörn, älg, kossa och runkuggla.

Det som jag gillar med Jonas Hassen Khemiri är som sagt hans lek med språket och att han får mig att tänka, men jag gillar också att det finns en hel del humor i allt han skriver. Den här textsamlingen var lite ojämn, men som helhet ändå väldigt bra. Helt klart läsvärd.