Jonas Hassen Khemiris andra roman, Montecore- en unik tiger, handlar om författaren Jonas Hassen Khemiri som efter succén med sin första bok får ett mail från Kadir, en gammal vän till hans far. Han föreslår att de tillsammans ska skriva en bok om fadern, den berömde fotografen. Romanen handlar således om tillblivelsen av en roman, som till största delen består av Kadirs och Jonas minnen av fadern; minnen som inte alltid överensstämmer. Romanen handlar också om att komma som invandrare till Sverige, där rasism och främlingsfientlighet är en del av vardagen.
Precis som i Ett öga rött märks det att författaren älskar att leka med språket. Och jag tycker att han lyckas ännu bättre i denna roman. Jag fullkomligt älskade hans sätt att skriva Kadirs mycket egendomliga svenska och många gånger kunde jag inte låta bli att skratta rakt ut. För att ta några exempel: Din fars mest antika vän! Du memorerar väl mig?
Detta kan du injicera i romanen.
Din sekundära roman
'Vad har utspelat sig?' interpellerade jag.
Är 'Wzup dawg?' en frekvent använd hälsningsfras i dagens Sverige?
Och detta är bara några få exempel på romanens originella språk. Det är också mycket skickligt att skriva Kadris mail och det som handlar om fadern på detta originella språk, medan Jonas minnen skrivs på ett helt annat sätt. Dessutom förändras språket i hans minnen från att vara prefekt svenska till Rinkebysvenska i samband med att åren går.
Något annat som jag uppskattade med romanen var igenkännandet av olika händelser i samhället: Palmemordet, Refaat el Sayeds uppgång och fall, Ny Demokrati bildas och kommer in i riksdagen, Lasermannen m m. Även vissa fenomen, som Pez-godis och Drakar och demoner gjorde romanen tidstypisk och lätt att placera i tiden.
Dock hade jag ibland svårt att känna engagemang i handlingen, den kom liksom i skymundan av det fantastiska språket. Men trots allt skapar den tankar och känslor. Och språket är som sagt helt underbart och därför kan jag inte annat än tycka att denna roman är mycket läsvärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar