Slakthus 5

Kurt Vonneguts Slakthus 5 är en väldigt speciell anti-krigsroman. Boken utspelar sig mestadels vid tiden för bombningen av Dresden, som var minst lika förödande som Hiroshimabomben Den hade heller ingen som helst militär betydelse. Författaren var själv krigsfånge vid bombningen av Dresden, men boken är inte självbiografisk. Den handlar om Billy Pilgrim, som deltar i andra världskriget, Som krigsfånge får han och hans medfångar rensa upp i Dresden efter bombningen,. Men Billy Pilgrim är speciell eftersom han kan resa i tiden, både dåtid och framtid. Han blir också kidnappad av utomjordingar och hamnar på planeten Tralfamadore. Tralfamadorianerna lär honom mycket om tiden och livet och döden.

Boken hoppar därför väldigt mycket fram och tillbaka i tiden. I ena ögonblicket befinner han sig i sängen med sin fru på 60-talet, men när han går in i badrummet är han i fånglägret 1945. När han kommer ut därifrån är han tillbaka i 60-talet. Jag tyckte dock inte att det var svårt att hänga med, men jag har hört andra som tyckte att det var knepigt.

Stilen och tonen i boken är väldigt speciell. Trots det allvarliga ämnet är den skriven i en lättsam och bitvis skämtsam ton. Det nästan likgiltiga Så kan det gå förekommer ofta och ger både en lite komisk effekt och en allvarlig effekt. Utan detta tror jag inte boken skulle vara så bra som den är. Första kapitlet i boken handlar om författarens strävan efter att skriva boken, medan han i de följande kapitlen är en allvetande berättare. På vissa ställen blandar dock författaren in sig själv som en bifigur, en statist, i handlingen. I slutet av första kapitlet talar han också om att Den börjar så här:
'Hör på: Billy Pilgrim har lösgjorts från tiden.'
Den slutar så här:
'Poo-tii-viit?

Min tolkning av Billy Pilgrims tidsresor och vistelse på planeten Tralfamadore är att han skapar en annan värld för att undkomma krigets fasor och skydda sig själv mot minnena av det. Allt som han upplever på Tralfamadore är sånt som han har läst om i böcker av en nästan helt okänd science fiction-författare. Även tankarna om tiden och döden kommer från dessa böcker.

Det enda negativa jag kan säga om den här boken är att den var ganska dåligt översatt. Som exempel kan jag nämna att det står att en person äter en karamell av märket De tre musketörerna.

Dels så hette faktiskt godiset Three Musketeers när det fanns här i Sverige och dels så är det ingen karamell, utan en chokladbit i stil med Japp. Det fanns även liknande misstag i boken. Ett annat irriterande översättningsfel var att det stod ett helvete på marken, när det egentligen heter ett helvete på jorden. Det fanns även andra översättningsmissar. Men trots dessa var boken mycket läsvärd (fast kanske helst då på engelska).