Idag har jag läst pjäsen Medea av Euripides. Jag läste den av samma anledning som jag igår läste Kung Oidipus, d v s att jag ska använda mig av den i min undervisning. Jag har dock läst Medea en gång förut och genom mitt intresse för grekisk mytologi så känner jag till historien. Jag har t o m haft två hamstrar som hette Jason och Medea, som uppkallats efter denna myt.
Huvudpersonen i Medea är naturligtvis Medea. Man får veta att Medea hjälpt Jason att stjäla den gyllene skinnet från hennes far i Kolchis. De blev då kära i varandra och hon följde med honom tillbaka till Grekland, där de fick två söner. När man kommer in i pjäsen har Jason meddelat Medea att han tänker gifta sig med kungens dotter, av karriärskäl. Medea blir naturligtvis väldigt arg och tackar nej när han erbjuder sig att ta hand om henne och barnen ändå. Hon planerar att fly landet till en annan man, men ångrar sig. Istället dödar hon kung Kreon och kungens dotter, som Jason skulle gifta sig med. Men hon nöjer sig inte med den hämnden; hon dödar också sina två söner för att göra Jason olycklig.
Detta är en hemsk historia, men samtidigt fascinerande. Trots att den är så gammal finns det mycket i den som känns lika aktuellt idag som då. Till exempel hur Medea behandlas på grund av att hon är utlänning har många paralleller till hur invandrare behandlas idag. Och skilsmässor och dess konsekvenser för barnen är ju ett ämne som är aktuellt även idag.
Den här versionen av pjäsen var betydligt modernare än i Kung Oidipus och dialogen var också mycket intressantare. Men så var ju Euripides också mycket mer intresserad av människors tankar och känslor än vad Sofokles var. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om den här historien och jag gillade verkligen den här pjäsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar