Pjäsen Kung Oidipus av Sofokles är en tragedi. Man kommer in i pjäsen när staden har drabbats svårt av pesten. Kung Oidipus vill göra något åt det och av gudarna får han veta att han måste hitta den förre kungen Laios mördare. Efterforskningarna som han drar igång pekar dock snart på honom själv. Genom tillbakablickar i pjäsen får man veta att kung Laios fått en spådom: han skulle bli dödad av sin son och sonen skulle gifta sig med hans maka. När makan Iokaste födde en son satte de därför ut honom med hopbundna fötter för att han skulle dö.
Han blir dock räddad och förd till kung Polybos som tar sig an honom som sin egen son. Barnet får namnet Oidipus (som betyder ung. svullna fötter) och som vuxen reser han till oraklet i Delfi, där han får spådomen att han ska döda sin far och äkta sin mor. Eftersom han tror att Polybos är hans far vill han inte återvända dit. På sin resa möter han en gammal man, som han kommer i bråk med och slår ijäl. Han räddar sedan staden från sfinxen genom att svara på dennas gåta och som tack får han gifta sig med drottning Iokaste, helt ovetande om att hon är hans mor. Tillsammans får de fyra barn. I slutet av pjäsen, när allting uppdagats, hänger sig Iokaste och Oidipus sticker ut ögonen och ber att få bli landsförvisad.
Anledningen till att jag läste pjäsen var att jag ska använda den i min undervisning och jag tycker att man som lärare bör ha läst det man pratar om. Men jag har också alltid haft ett stort intresse för grekisk mytologi, så jag hade inte något emot att läsa den. Historien kände jag naturligtvis till redan innan jag började läsa så pjäsen erbjöd förstås inga överraskningar. Men historien är ändå väldigt intressant. Skuld är ett väldigt centralt tema i pjäsen och det är ju ett tema som är lika aktuellt idag som i antikens Grekland. Sofokles är också väldigt fatalistisk: du kan aldrig undgå ditt öde, hur mycket du än försöker. Även det är intressant att fundera över eller kanske diskutera.
Den version av pjäsen som jag läste var dock ganska tungläst eftersom replikerna ofta var väldigt långa och högttravande. Den var översatt på gammal svenska på det versmått som originalet var skrivet på. Det var flera ord som jag inte vet vad de betyder och i vanliga fall har jag väldigt bra ordkunskap. Jag kommer därför inte att använda mig av just den här versionen i undervisningen, utan hellre av en mer modernt översatt version.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar