Elektra av Sofokles är också en antik grekisk pjäs. Som med de tidigare grekiska pjäserna så har jag läst den för att kunna använda den i undervisningen. Grundhistorien bakom Elektra handlar om släkten Pelops. Atreus var kung och hans bror Thyestes ville bli kung. Thyesetes förförde därför Atreus fru och smidde planer för att bli kung. När Atreus upptäckte detta blev han arg och dödade alla Atreus barn utom ett. Sedan bjöd han sin bror på en festmåltid som var tillagad av de dödade barnen. Thyestes lämnde sedan landet.
Atreus egna barn hette Agamemnon och Menelaos. Menelaos gifte sig med den sköna Helena, men hon blev bortrövad av trojanen Paris och det blev krig. Agamemnon ville hjälpa sin bror och drog också ut i kriget. För att få lycka i kriget offrade han sin dotter Ifigenia. Medan han var ute och krigade skaffade hans fru Klytaimnestra en älskare, Aigistos, som var Thyestes enda överlevande son. När Agamemnon kom tillbaka dödade frun och älskaren honom. Och eftersom blodshämnd var en plikt i det antika Grekland var därför Agamemnons barn, Orestes och Elektra, tvungna att döda både sin mor och hennes älskare.
Denna historia finns med i flera pjäser, t ex Orestien av Aiskylos och Elektra av Euripides. Just den pjäsen jag har läst har Elektra som huvudperson. Hon lider av att se sin mor tillsammans med älskaren och både modern och älskaren behandlar henne illa. Det är nästan som en Askungesaga, fast det är den elaka styvfadern istället för den elaka styvmodern. Elektras enda hopp är att hennes bror Orestes ska komma hem igen och utföra blodshämnden som han är förpliktigad att göra. I början av pjäsen kommer dock ett dödsbud om Orestes, fast det är bara en lögn. Orestes själv dyker snart upp och för sin systers skull dödar han modern och älskaren.
Den här pjäsen var rätt tung att läsa eftersom den var skriven på ett ålderdomligt språk och på det versmått som originalet var skrivet på. Men den är inte särskilt lång, så det tar inte så lång tid att läsa den. Men detta har alltid varit en av mina favorithistorier och jag tror att vissa teman, t ex blodshämnd, kan vara intressanta att diskutera än idag. Dock kanske man kan hitta en mer lättläst version av pjäsen eller helt enkelt läsa berättelsen i någon bok om grekiska myter (vilket jag har gjort flera gånger när jag var yngre). Jag tycker nog att det viktigaste är själva berättelsen, inte i vilken form man läser den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar