Pojken som slutade gråta

Jag har nu lyssnat klart på Pojken som slutade gråta av Ninni Schulmann. Detta är hennes andra bok och även i denna är journalisten Magdalena Hansson huvudperson. Ett hus brinner ner och dagen efter avlider en kvinna av skadorna hon ådrog sig i branden. Branden visar sig vara anlagd och snart inträffar ytterligare en brand. Magdalena kan förstås inte låta bli att engagera sig i bränderna.

Jag gillade Ninni Schulmanns debutroman, Flickan med snö i håret, men denna når inte alls upp till samma nivå (vilket i och för sig kan bero på att jag läste den förra och lyssnade på den här). Men detta är ändå en helt okej roman. Som de flesta deckare är den förstås delvis ganska förutsägbar, men det tog ändå ett tag innan jag räknade ut vem mordbrännaren var.

Det bästa med romanen är, precis som med den förra, karakärerna och personbeskrivningarna. Karaktärerna känns trovärdiga, även om vissa av dem rent av är ganska tråkiga (fast det är förstås det som gör dem realistiska). Möjligen tycker jag dock att det kanske är lite väl många karaktärer som får mer plats än nödvändigt. Fast i den förra boken gillade jag Magdalena, men i denna börjar jag reta mig på henne. Det jag gillade med den förra romanen var relationerna mellan människorna, men det saknar jag lite grann i den här.

Även om denna roman inte nådde upp till samma nivå som den föregående så kommer jag alldeles säkert också att läsa Ninni Schulmanns nästa roman och hoppas på att den kommer att vara mer som den första.