Det bästa man kan säga om den är att den var kort och mycket lättläst, så det var inte så mycket tid jag slösade bort på att läsa den. För den var verkligen inte speciellt läsvärd. Det enda syfte jag kan komma på med att ge ut sånt här dravel är att tjäna pengar och det har hon ju alldeles säkert lyckats med.
Boken var uppdelad i två delar. Den första delen var en samling krönikor som hon skrivit och så långt var boken ganska okej. Men större delen av boken består av blogginlägg, som i stort sett bara upprepar och upprepar det hon skrivit i sina krönikor och dessutom blir det en massa upprepningar i blogginläggen. Det blir helt enkelt bara fruktansvärt tråkigt.
Jag märker att hon försöker vara rolig, men jag roas inte. Det kan säkert bero på att jag inte alls känner igen mig i det hon skriver. Jag har helt enkelt inte speciellt mycket gemensamt med Mia Skäringer och på många sätt tycker jag att hon verkar vara en ganska osympatisk person. En sak var föraktet mot tjocka människor och att hon tycker att det var bättre att hon gick med i Viktväktarna och fick anorexi som tonåring och fått leva med matfixering än att vara tjock. Personligen tycker jag precis tvärtom; jag är glad att jag inte har någon matfixering och att jag inte mår dålig för att jag inte är trådsmal och perfekt.
En annan sak som irriterade mig var den självgodhet som lyste igenom i hela boken. Visst, hon skriver om att hon inte är någon perfekt mamma och sambo- hon skriker på sina barn, packar deras saker i plastkassar istället för i väskor, har svårt att hitta sockar som passar ihop och stressar för att komma iväg i tid på morgonen- men mellan raderna anar man ändå att hon tycker att en perfekt mamma är en som inte är perfekt.
Jag irriterar mig också på att hon vid ett flertal tillfällen framhäver vilken lyckad karriär hon har, samtidigt som hon trycker ner andra som hon inte tycker lyckats i livet: Ha, ha. Men de som var populärast, toppligan, de som blommade tidigt, fick bröst först och alla killar, all uppmärksamhet, som aldrig behövde kämpa för något. De jobbar på Ica Maxi nu. Jag tycker absolut inte att det är något fel med att vara stolt över att ha lyckats med något; det tycker jag att man ska vara. Men att framhäva sig själv på bekostnad av andra tycker jag är fel. Dessutom tror jag att man kan må bra och vara nöjd med vad man uppnått i livet även om man jobbar på Ica Maxi.
Bokens titel tilltalade mig, eftersom jag tolkade den som att kvinnor ska bejaka sin sexualitet. Det är nog också tanken (även om bokens innehåll inte hade så mycket med det att göra), men jag tycker att Mia Skäringer istället för att uppmuntra kvinnor snarare bekräftar gamla fördomar om att kvinnlig sexualitet är annorlunda än mannens: Jag är lika känslig som du, mannen. Men jag måste hitta lusten för att vilja. Min lust är annorlunda än din, mannen (nu blir det en rap!). Den är stresskänslig, sårbar och jag har för länge sedan avskaffat husfridsknullen. Jag 'ställer aldrig upp'. Jag vill vara kåt och det får ta hur lång tid det vill. Sexualitet är självklart individuell och hon fungerar säkert på det viset, men det är inte för att hon är kvinna och alla kvinnor är inte likadana (och inte alla män heller, för den delen).
Den här boken var mest en massa dravel och upprepningar och jag känner inte att jag vill rekommendera någon att läsa den. Men det finns uppenbarligen många andra som tycker att den här boken är fantastiskt bra, så jag kanske har helt fel som tycker att den var rätt tråkig och intetsägande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar