Water for Elephants

Jag började läsa Water for Elephants av Sara Gruen strax efter att jag börjat mitt 11 timmar långa nattpass på jobbet och blev så uppslukad av den att jag mer eller mindre sträckläste den under natten (man måste ju lägga ifrån sig boken för att göra de få nödvändiga arbetsupgifterna).

Jag vet egentligen inte vad det var som gjorde att jag fastnade för den här boken. Kanske var det att jag ända sedan jag var liten har älskat cirkus och ofta hjälpte till på en cirkus som kom varje sommar. Men den här boken utspelar sig 1931 och på en helt annan typ av cirkus än dagens cirkusar. Detta är en cirkus med missfoster, dvärgar, feta kvinnor, strippor och prostituerade som reste runt med tåg. Romanen påminner en del om TV-serien Carnevale.
 

I början av romanen sitter den 93-årige Jacob Jankowski på ålderdomshemmet börjar tänka tillbaka på sin ungdom när han av en slump hamnade på tåget som visade sig vara Bröderna Benzinis spektakulära cirkus. Han får jobb på cirkusen och blir vän med bl a elefanten Rosie, chimpansen Bobo och lejonet Rex. Han blir också vän med många människor på cirkusen och förälskar sig i den gifta kvinnan Marlena. Romanen börjar med en dramatisk händelse som kommer att få stor betydelse för Jacobs liv och han har burit på en hemlighet sedan den dagen.

Att romanen delvis handlar om Jacobs liv på cirkusen och delvis om hur han sitter på ålderdomshemmet och väntar på sina barn tycker jag om; det ger ett djupare perspektiv i romanen. Den gamle Jacob är en riktigt intressant karaktär. Det är också den unge Jacob, men på ett annat sätt. Författaren lyckas väldigt bra med att skildra de olika karaktärerna och det är kanske en av romanens stora styrkor.

Hela romanen känns väldigt autentisk samtidigt som det känns som att den till stor del består av skrönor och berättelser om diverse mer eller mindre sannolika händelser. Men det kanske är just det som ger romanen en känsla av äkthet. En annan sak som ger äkthet är den grymhet som vissa karaktärer visar mot djuren. Som den djurälskare jag är så blir jag illa berörd, men jag vet också att det inte var ovanligt förekommande.

Ett annat plus med romanen var bilderna. Det var visserligen länge sedan jag växte ifrån böcker med bilder, men i den här romanen finns gamla bilder från cirkusar och de känns inte malplacerade, utan bidrar ytterligare till att göra romanen äkta. Dock är jag inte speciellt förtjust i bilderna på Robert Pattinson och Reese Witherspoon från filmen med samma namn som är infogade i mitten av romanen, men de finns naturligtvis inte i alla upplagor av romanen.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag älskade den här romanen och jag rekommenderar den verkligen. Den blev film förra året, men jag ville inte se filmen förrän jag hade läst boken. Nu när jag har läst boken är jag inte helt säker på att jag vill se filmen, för den kommer inte på något vis att kunna mäta sig med romanen (fast känner jag mig själv rätt som kommer jag antagligen att se den i alla fall).