Vårlik

Jag har nu läst Vårlik av Mons Kallentoft, vilket är den fjärde boken i serien om polisen Malin Fors. Jag har läst de tre tidigare- Midvinterblod, Sommardåd och Höstoffer- och har väl inte varit odelat förtjust i dem. Den här deckaren följer precis samma mönster som de tidigare och nu börjar jag inte bara tycka att det är fantasilöst, utan tyder på författarens talanglöshet.

I den här deckaren sprängs en bomb i Linköpings centrum och två små flickor dör och deras mamma blir svårt skadad. Malin Fors och hennes kollegor måste nu ta reda på vem som är ansvarig för bombdådet och varför. Utredningen leder dem både till politiska extremister och in i finansvärlden.

Det positiva i den här romanen är att Malin Fors inte längre super. Hon funderar visserligen mycket på det, men hon dricker inte och relationen med dottern Tove håller på att förbättras. Dock har hon istället relationsproblem med sin pappa (och sin mamma, trots att hon är död).

Karaktärerna i romanen är stereotypa och jag känner inte för någon av dem och jag tycker fortfarande inte om det övernaturliga inslaget, som i den här romanen känns ännu mer påtagligt då inte bara Malin utan även andra börjar höra de dödas röster. Jag tycker också att kritiken mot finansvärlden blir nästan lite löjlig. Till slut får man nästan en känsla av att rikedom är lika med ondska.

Språket i romanen är enkelt och lättläst, men jag irriterar mig väldigt på karaktären Zeke, som hela tiden slänger sig med löjliga uttryck som får mig att tänka på amerikanska TV-serier. Som vanligt tycker jag också att även den här deckaren är alldeles för förutsägbar. Författaren gör också ett misstag när en karaktär säger något som leder fram till upplösningen av det hela, när denna person i själva verket inte hade den informationen och det stör mig väldigt mycket.

Den första boken i serien tyckte jag var okej, men eftersom de övriga följer exakt samma mönster tycker jag att de bara blir sämre och sämre och denna är den helt klart sämsta hittills.