Barfota änglar

Barfota änglar av Linnea Willén är en sann historia om ett självdestruktivt liv med alkohol, droger och prostitution. Linnea och hennes kompis Emma lämnar allt och rymmer till Japan för att bli värdinnor på olika klubbar. Värdinnornas jobb är att vara trevliga för att få männen att dricka mer, men det är en hårfin gräns på hur trevlig man måste vara. De stjäl, dricker för mycket, förlorar jobb och retar upp folk så att de ofta måste resa vidare.

Boken är kort, bara 116 sidor, och går därför ganska fort att läsa. Den är inte uppdelad i kapitel, utan är i stället uppdelad i stycken: Japan, före Japan och efter Japan. Jag brukar inte gilla böcker som inte har kapitelindelning, men eftersom denna är så kort så gör det ingenting. Den påminner rätt mycket om 14 år till salu; vissa saker i den här boken tyckte jag att jag kände igen men när jag tänkte efter insåg jag att jag läst det i 14 år till salu.

Jag gillar också att berättelsen inte är kronologisk. Att man får små tillbakablickar till hennes barndom och hur hon utsattes för sexuella övergrepp gör att man bättre förstår hennes handlande i Japan. Det är också bra att man får veta lite om vad som händer efter Japan.

Det är nog viktigt att berätta sådana här berättelser, att de som är utsatta får berätta sin historia. Jag har dock väldigt svårt att förstå mig på personer som Linnea (som påminner om ett flertal personer som jag känt/känner). Men det är kanske just därför som det är viktigt att läsa sådana här böcker, för att förstå att det finns människor som haft ett annat liv och inte tänker och handlar på samma sätt som jag.

Jag kan dock inte annat än tycka att den här boken, trots att den är självupplevd, känns ytlig. Linnea Willén berättar vad som händer i Japan, vad som hänt henne före Japan och efter Japan, men det blir liksom aldrig riktigt personligt. Hon skriver för lite om vad hon tänker och känner för att verkligen beröra mig. Linnea Willén är dock mycket duktig på att skriva. Språket är vackert och flyter bra.