Flickan från ingenstans

Jag har tittat på Flickan från ingenstans av Justin Cronin flera gånger när jag varit in på bokhandeln och varit sugen på att köpa den. Jag hade tänkt att vänta tills den kom i pocket eller låna på biblioteket, men eftersom jag väldigt sällan köper nya, inbundna böcker så bestämde jag mig till slut för att köpa den.

Och det ångrar jag absolut inte. Jag fastnade redan efter ett par sidor och intresset höll i sig i de 900 sidor som boken var på. Jag drömde till och med om den på nätterna (mardrömmar).

Handlingen i romanen utspelar sig i framtiden, då ett militärt experiment har gått fel och ett virus, som förvandlar människor till ett slags vampyrliknande varelser, har spritt sig. De få överlevande människorna får kämpa för sin fortsatta överlevnad. Men plötsligt dyker en flicka upp från ingenstans och en grupp människor beger sig på en farlig resa för att de tror att flickan, Amy, kan vara nyckeln till mänsklighetens fortlevnad.

Det är omöjligt att inte jämföra den här romanen med Stephen Kings Pestens tid, men även om det är länge sedan jag läste den så tycker jag att denna är snäppet bättre. Jag kan inte heller låta bli att dra paralleller till filmen I am legend, som jag också tyckte var mycket bra.

Trots att romanen är väldigt lång blev den aldrig tråkig. Jag ville hela tiden läsa vidare för att få veta vad som skulle hända. Romanen slutade dock väldigt tvärt och utan att man egentligen fick veta hur det gick, men jag tycker inte att det gör något. Men jag skulle tro att det är många som inte håller med mig om det. Det abrupta slutet beror dock på att detta är den första delen i en trilogi. Det framkommer inte någonstans på boken, utan jag hittade den informationen när jag googlade, och det är lite synd. Om läsaren vet att det kommer en fortsättning retar man sig kanske mindre på slutet.

Jag gillade sättet som boken var skriven på, speciellt att sättet att driva berättelsen framåt varierade. För det mesta vanlig prosatext, men ibland dagboksanteckningar och andra dokument. Det gör läsningen lättare och med en så lång roman är det ganska viktigt att den inte blir tråkig. Dock kunde romanen eventuellt ha kunnat kortas ner något, även om jag inte egentligen tyckte att det blev tråkig någon gång, även om tempot var lite lägre på vissa ställen.

Jag gillar romaner som utspelar sig efter stora katastrofer, där människorna måste bygga upp ett nytt samhälle, en ny värld. Det är intressant att tänka och fundera på hur människor lever tillsammans, hur man skapar samhällen och kulturer o s v.

En annan sak som jag gillade med den här romanen var att vampyrerna faktiskt var fula, onda och något att verkligen vara rädd för. Jag har väldigt svårt för den vampyrromantik som är så populär just nu och tycker att denna roman var skönt befriad från det.

Trots ett par saker som gjorde romanen lite mindre trovärdig så tycker att jag att den här boken var mycket läsvärd. Medan jag läste tänkte jag att den skulle göra sig mycket bra som film och mycket riktigt så är filmrättigheterna köpta. Jag kommer säkert att se den om/när den kommer som film och jag kommer absolut att läsa nästa del, som tyvärr inte kommer förrän nästa år.