Högläsaren

Högläsaren av Bernhard Schlink fick jag tag på i bokbytarväskan på biblioteket. Jag hade aldrig hört talas om den, men det fanns inte så många andra bra böcker i bokbytarväskan och baksidestexten lockade i alla fall lite grann. Och när jag började läsa den ångrade jag inte för ett ögonblick att jag bytte till mig den!

Den handlar om Michael som på 60-talet träffar den mer än dubbelt så gamla Hanna. Hon är vacker, sensuell och gåtfull. Efter skolan smyger sig den femtonårige Michael hem till henne för att älska och för att läsa högt för henne ur olika romaner. Men deras kärlek är dömd på förhand och Hanna försvinner, men de träffas igen några år senare och Michael får veta mer om den gåtfulla Hanna.

Skuld och skam är två framträdande teman i den här romanen: Hon accepterade att ställas till svars, men ville inte dessutom skylta med sin skam. Hon slogs inte för att rädda sin egen sak utan för det hon menade vara sanning och rätt. Eftersom hon alltid måste förställa sig lite, aldrig kunde vara alldeles öppen och helt sig själv, blev hennes påståenden sällan övertygande men för henne var det sanning och rätt, det enda hon ville kämpa för. Hon måste vara totalt slut. Hennes kamp gällde inte bara rättegången. Hennes kamp gällde och hade alltid gällt, inte att visa vad hon kunde utan att dölja vad hon inte kunde. Ett liv där nerderlagen markerats av drastiska uppbrott och segrarna varit lyckat kamouflage.

Den här romanen inbjuder till en hel del tankar och funderingar och det är ju som bekant något som jag tycker om. Det jag tyckte var mest intressant var att inte bara Hanna ställs till svars för det hon gjort, utan även Michael, fast på ett annat sätt.

Jag tyckte väldigt mycket om den här romanen. Den var kort och väldigt enkel i handlingen, men just för att den får läsaren att tänka och känna så älskade jag den. Jag fastnade i den nästan så fort jag började läsa och jag tänkte hela tiden medan jag läste att den skulle passa jättebra som film. När jag hade läst ut den läste jag på lite grann om författaren m m och fann då att den faktiskt redan kommit ut som film, med titeln The Reader och med Ralph Fiennes och Kate Winslet i huvudrollerna. Jag är förvånad över att jag inte hört talas om den eller sett den, men jag ska försöka se den så snart som möjligt (även om jag har svårt att tro att den överträffar romanen, eftersom filmer sällan gör det).