Män som hatar kvinnor

Inatt läste jag ut Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson. Den handlar om journalisten Mikael Blomkvist som har blivit fälld för förtal och behöver komma bort från stan. Han tar ett jobb som går ut på att skriva en stor industriledares släkthistoria, men det är bara en täckmantel för hans verkliga uppdrag: att ta reda på vad som hänt industriledarens unga släkting Harriet som försvann för fyrtio år sedan.

Boken har vissa drag som jag inte gillar något vidare. En grej är att personerna karaktäriseras genom att författaren eller någon annan person berättar hur just denna person är och ser ut istället för att deras karaktär framkommer genom handlingar och repliker. En annan sak som jag inte gillar är att dialogen inte känns naturlig för fem öre. Det mesta av handlingen framkommer genom repliker och det gör att replikerna ofta blir långa och inte särskilt "repliklika". Detta är visserligen typiskt för deckare, men jag gillar det inte.

Jag gillar inte heller att författaren måste använda så många namn. Visst måste alla karaktärer ha namn, men namnen används inte på ett naturligt sätt. Man talar sällan om personer som man känner med både för- och efternamn t ex. I den här boken används också en del fåniga smeknamn. Ytterligare en sak som är lite irriterande är att författaren känner sig tvungen att rabbla upp en massa fakta om olika prylar, t ex vilken dator var och en av karaktärerna har och vilka båtmärken o s v. Detta har ingen relevans för historien, utan verkar mest vara till för att författaren ska få visa vad han vet.

Sedan är boken ganska mycket som en typisk deckare i att den inte låter läsaren tänka själv särskilt mycket utan även rena självklarheter skrivs ut. Detta får i alla fall mig att känna att författaren betraktar läsarna som korkade.

Men även om det fanns en hel del negativt med boken så är själva handlingen, att få reda på vad som hänt Harriet, intressant och spännande. Därför fastnade jag ändå i boken, trots att jag redan räknat ut på ett ungefär vad som hade hänt redan efter ca 100 sidor av den 566 sidor långa boken. Man vill ju veta om man hade rätt eller inte och hur bokens huvudpersoner ska komma fram till det. Så på det stora hela var det en ganska bra bok. Och om man gillar deckare, vilket jag egentligen inte gör, så tycker man säkert att den är ännu bättre än vad jag tyckte.