Den handlar om 16-åriga Hazel, som har obotlig cancer. Hon vet precis hur hennes korta liv kommer att bli, men en dag träffar hon Augustus Waters i terapigruppen för unga cancersjuka och allt blir förändrat. Hazel är besatt av en bok och med Augustus hjälp lyckas hon kontakta författaren och de reser till Amsterdam för att träffa honom. Mötet med Peter Van Houten blir dock inte som de tänkt, men resan blir i alla fall en upplevelse de får dela.
Jag älskade verkligen den här romanen. Jag var förstås redan från början på att den skulle sluta sorgligt och jag hade dessutom en ganska god aning om vad som skulle hände. Men det gör absolut ingenting att den är en aning förutsägbar. Den är både underhållande och tänkvärd. När de besöker Anne Frank-museet läser de i en bok där namnen på alla de 103 000 holländare som dog i förintelsen. I boken läste de Anne Franks namn, men "...right beneath her name there were four Aron Franks. Four. Without museums, without historical markers, without anyone to mourn them." Värt att tänka på, tycker jag.
Dock håller jag inte helt med den otrevlige författeren till Hazels favoritbok i hans påstående "That novel was composed of scratches on a page, dear. The charcters inhabiting it have no life outside of those scratches. What happened to them? They all ceased to exist the moment the novel ended." Visserligen så har karaktärernas liv ingen fortsättning, men de upphör inte att existera så länge någon läser boken. På sätt och vis har de evigt liv, till skillnad från många andra som har cancer.
Jag visste redan när jag köpte den här romanen att den blivit filmatiserad (det finns bilder från filmen mitt i boken och omslaget är också från filmen), men jag ville absolut läsa boken före jag såg filmen. Det vill jag helst alltid göra, eftersom böckerna oftast är bättre än filmen. Men jag har hört att filmen ska vara bra, så jag kommer absolut att se den vid tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar