The Fault In Our Stars

Jag hann inte gå på någon bokhandel sist jag var i London, så jag köpte fyra böcker på Stansted när vi åkte hem. Jag hade lite bråttom, så jag hann inte gå och välja riktigt som jag ville (och WH Smith har inte heller så stort urval). Men jag är mycket glad att en av de böcker jag valde var The Fault In Our Stars av John Green.

Den handlar om 16-åriga Hazel, som har obotlig cancer. Hon vet precis hur hennes korta liv kommer att bli, men en dag träffar hon Augustus Waters i terapigruppen för unga cancersjuka och allt blir förändrat. Hazel är besatt av en bok och med Augustus hjälp lyckas hon kontakta författaren och de reser till Amsterdam för att träffa honom. Mötet med Peter Van Houten blir dock inte som de tänkt, men resan blir i alla fall en upplevelse de får dela.

Jag älskade verkligen den här romanen. Jag var förstås redan från början på att den skulle sluta sorgligt och jag hade dessutom en ganska god aning om vad som skulle hände. Men det gör absolut ingenting att den är en aning förutsägbar. Den är både underhållande och tänkvärd. När de besöker Anne Frank-museet läser de i en bok där namnen på alla de 103 000 holländare som dog i förintelsen. I boken läste de Anne Franks namn, men "...right beneath her name there were four Aron Franks. Four. Without museums, without historical markers, without anyone to mourn them." Värt att tänka på, tycker jag.

Dock håller jag inte helt med den otrevlige författeren till Hazels favoritbok i hans påstående "That novel was composed of scratches on a page, dear. The charcters inhabiting it have no life outside of those scratches. What happened to them? They all ceased to exist the moment the novel ended." Visserligen så har karaktärernas liv ingen fortsättning, men de upphör inte att existera så länge någon läser boken. På sätt och vis har de evigt liv, till skillnad från många andra som har cancer.

Jag visste redan när jag köpte den här romanen att den blivit filmatiserad (det finns bilder från filmen mitt i boken och omslaget är också från filmen), men jag ville absolut läsa boken före jag såg filmen. Det vill jag helst alltid göra, eftersom böckerna oftast är bättre än filmen. Men jag har hört att filmen ska vara bra, så jag kommer absolut att se den vid tillfälle.

En välbevarad hemlighet

Jag har tidigare läst Den glömda trädgården och The Distant Hours av Kate Morton och har gillat dem, vilket var en orsak till att jag köpte En välbevarad hemlighet av samma författare.

Den handlar om Laurel, som bevittnar en hemsk händelse när hon var tonåring på 60-talet. Femtio år senare är hon en känd skådespelerska och när hennes mamma är döende återvänder hon till barndomshemmet. Där bestämmer hon sig för att ta reda på vad som egentligen hände den där gången.

Jag tyckte väldigt bra om den här romanen också. Den fångar mig från första början och jag vill hela tiden fortsätta läsa, först för att jag vill veta vad som ska hända och sedan för att få bekräftelse på att jag hade rätt i mina misstankar. Att jag listade ut ganska tidigt vad som egentligen hade hänt gjorde inte så mycket eftersom jag inte alls var säker på att det var som jag trodde.

Jag gillade upplägget med ganska korta kapitel och historien utvecklade sig i precis lagom takt. Språket är enkelt och lättläst och berättarstilen känns igen från hennes tidigare böcker. Miljöbeskrivningarna är bra och man får en känsla av hur det var att leva i Storbritannien under 2:a världskriget. Karaktärerna är väl beskrivna och känns både realistiska och komplexa.

Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken och jag blev inte besviken. Jag tycker verkligen om den och kan verkligen rekommendera den.

Djävulsbibeln

Jag har läst Djävulsbibeln av Richard Dübell och den handlar som titeln antyder om djävulsbibeln. Som barn blir Andrej vittne till en massaker i ett kloster där djävulsbibeln förvaras och tjugo år senare dras han in i en jakt för att hitta den igen. Det är också många andra som försöker få tag på den och det är inte lätt att veta vem man ska lita på.

Jag tycker dock att det var lite för många karaktärer i boken. Det var svårt att hålla reda på alla och framför allt att hålla reda på vilken relation de hade till de andra karaktärerna och vad deras mål var.Dessutom var karaktärerna ganska stereotypa och det var bara några få som jag kände intresse för. Handlingen var hoppig och jag tyckte inte heller att den var speciellt spännande eller engagerande.

Jag tycker att författaren lyckas bra med att beskriva miljöer och livet under medeltiden, men det räcker inte för att jag ska tycka om den här boken. Faktum är att jag tyckte att efterordet, där författaren berättar lite fakta om djävulsbibeln, är den intressantaste delen av boken. Det är lite synd, för det betyder att historien rörande djävulsbibeln har potential, men tyvärr lyckas inte Richard Dübell förvalta den fullt ut.

Ett oemotståndligt förslag

Jag har lyssnat på Ett oemotståndligt förslag av Birgitta Bergin. Den handlar om Anna, som har ett okej jobb i fastighetsbranschen och en trevlig pojkvän sedan tonåren. Plötsligt en dag får hon ett erbjudande som hon inte kan motstå. Hon får möjligheten att tjäna 5 miljoner euro mot att hon på ett år får sonen till en sjuklig och mycket rik mogul i fastighetsbranschen att gå in i familjeföretaget istället för att leva ett bekymmerslöst med resor, fester kvinnor, alkohol och droger. Anna och Carl-Henrik, eller Calle,  blir snart vänner och uppdraget ser lovande ut.

Handlingen i den här romanen är inte speciellt realistisk och jag har väldigt svårt för ytligheten i den. Jag retar mig på att Anna tycker att det är så häftigt med en stor fin lägenhet och att hon imponeras över att Calle flyger henne i privatplan till London för att titta på en hemlig spelning med Swedish House Mafia.

Romanen är förutsägbar och även om den inte slutar precis som jag trodde så är slutet absolut inte överraskande. Jag tycker också att slutet är lika ytligt som handlingen. Karaktärerna är rätt stereotypa och förändras inte speciellt mycket under romanens gång, med undantag för Calle. Honom gillade jag inte i början, men han förändrades till det bättre. Anna förändrades förvisso också lite grann, men bara från att vara präktig och ganska tråkig till att bli ytlig.

Även om jag lyssnade på den här romanen på StoryTel så tyckte jag inte om språket. Uppläsaren var helt okej, men språket var styltigt, korthugget och pratigt. Den var helt okej att lyssna på när jag åkte buss och på jobbet, men jag kände aldrig något sug att lyssna vidare för att få veta hur det skulle gå.

Kockskola för ensamma hjärtan

Efter att ha läst Gone girl ville jag läsa något lättsamt och lättsmält och valde därför Kockskola för ensamma hjärtan av Marita Conlon-McKenna. Jag har tidigare läst En liten hattaffär på hörnet, Bröllopsfixaren och Sommarbruden av samma författare och tyckt att de varit just precis lagom lättsamma och lättsmälta.

Dock tyckte jag inte alls lika mycket om den här. Jag vet inte om det beror på att jag läste den precis efter att ha läst en mycket bra bok, så att det blev allt för tydligt att detta inte alls är någon bra litteratur, men jag hade väldigt svårt för att tycka om den här boken, även om jag inte heller tyckte att den var speciellt dålig. Den lämnade mig bara ganska oberörd.

Den handlar om Alice, som är nyskild och arbetslös, som startar en kockskola (fast jag skulle nog snarare kalla det matlagningskurs) i sitt hem för att tjäna lite pengar. Det handlar också om Kerrie, som snart ska gifta sig och som inte varit helt ärlig i fråga om sin bakgrund och sina matlagningskunskaper, om Tessa, som flyttat tillbaka till Dublin för att ta hand om sin sjuka mamma, om Lucy som är arbetslös och flyttat hem till sina föräldrar igen och om Rob, som just blivit änkling. De träffas på matlagningskursen och lär sig inte bara laga fantastisk mat, utan får också vänner för livet.

Alice är bokens egentliga huvudperson, men jag tycker att det är lite för många andra karaktärer i boken. Det blir ibland svårt att hålla isär alla och man lär inte känna någon tillräckligt för att man ska tycka om och identifiera sig med den personen eller engagera sig i personens liv. Handlingen är förutsägbar och språket enkelt och lättläst. Det här är knappast en bok som jag kommer att komma ihåg speciellt länge eftersom den kändes både intetsägande och ytlig.

Gone girl

I år tänkte jag försöka hålla liv i min bokblogg och den första bok jag läst det här året är Gone girl av Gillian Flynn. Jag har tidigare läst Mörka platser av samma författare och den tyckte jag var väldigt bra. Jag vet också att Gone girl  har filmatiserats, så jag hade ganska höga förhoppningar.

Dock blev jag till en början ganska besviken, för fösta delen av boken tyckte jag var ganska långtråkig, men den tog sig och i slutet tyckte jag att den var riktigt bra.

Boken handlar om Nick och Amy som har varit gifta i fem år. I början levde de gott på Amys pengar. Amy är dotter till en författarpar som haft stora framgångar med sina barnböcker om Fantastiska Amy, som förstås är baserade på dottern. Men finanskrisen försätter dem i ekonomiska problem och Nick och Amy flyttar från Manhattan till Missouri för att ta hand om Nicks sjuka mamma. Nick öppnar en bar tillsammans med sin tvillingsyster Margo, men Amy går arbetslös och vantrivs och deras äktenskap knakar i fogarna. Men på deras femte bröllopsdag försvinner Amy. I huset finns spår efter strid, men Amy är spårlöst försvunnen och det dröjer inte länge förrän Nick blir polisens huvudmisstänkta.

Ingen av huvudpersonerna i den här boken är speciellt sympatisk och det gillar jag. De blir absolut inte stereotypa på något vis och de känns som verkliga människor. Språket i boken är bra och Gillian Flynn är mycket duktig på att skildra stämningar. Översättningen är också mycket bra.

Boken är uppdelad i tre delar och i vartannat kapitel är Nick huvudperson och i vartannat är Amy huvudperson, delvis i form av dagsboksanteckningar. Den första av de tre delarna tyckte jag som sagt inte att boken var särskilt spännande, men de två sista delarna var mycket bra och jag ville knappt lägga boken ifrån mig. Det gjorde att jag absolut tycker att den här boken var mycket läsvärd. Jag älskade den här boken, samtidigt som jag på ett sätt inte alls tycker om den, för när jag slutade läsa hade en överväldigande känsla av obehag.