Svenska böcker om fattigdom, alkoholism, kvinnomisshandel och annat elände är ju rätt vanliga, men Vinteräpplen av Josefine Sundström är som omväxling till det en bok om fattigdom, alkoholism, kvinnomisshandel och annat elände i Finland.
Den handlar om Tova och om hennes mamma Mari (och delvis också mormor Susanna), som växer upp på Kaskö i Österbotten där fattigdom, våld och sprit tillhör vardagen. Mari var inget önskat barn och fick arbeta hårt i hushållet. När hon födde Tova utanför äktenskapet blev hon för alltid kvar i det kärlekslösa och fattiga föräldrahemmet. Tova har däremot modet att bryta upp från sin alkoholiserade och misshandlande man.
Följande citat tyckte jag var lite roligt: Ungen kommer
när som helst. Det blir nog ett januaribarn. Januraribarn är bra, de
blir lugna och fina, sa Mamma Susanna och sneglade på Maris
sprickfärdiga mage varpå hon drog fram en låda ur ett av alla skrymslen i
sin kammare. Det stämmer kanske lite grann på lillebror Adam, men inte så värst bra på brorsonen Liam :-)
Miljön kändes realistisk och mycket passande för romanen. Den var välskriven och lättläst och man ville läsa vidare för att veta mer om hur det ska gå för de två kvinnorna (speciellt Tova, eftersom man redan från början vet på ungefär hur livet blivit för Mari). En del karaktärer känns dock lite stereotypiska och förutsägbara, men huvudpersonerna lyckas hon skildra på ett bra sätt. Trots att det var mycket elände så gillade jag den här romanen mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar