The Evil Seed

Den här boken har jag tittat på flera gånger när jag varit i London och sist jag var där bestämde jag mig till slut för att köpa den. Jag har läst alla Joanne Harris böcker, utom The Evil Seed, som är hennes debutroman, och Sleep Pale Sister, som är hennes andra roman. Båda två har utkommit på nytt de senaste åren.

The Evil Seed handlar om Alice, som får sin ex-pojkväns nya flickvän som inneboende. Alice upptäcker snart att det är något udda med Ginny. Alice börjar också få black-outer, under vilka hon är mycket produktiv som konstnär, och hon dras ofrivilligt till kyrkogården Grantchester. I Ginnys rum hittar hon en gammal dagbok, skriven av en Daniel Holmes, som berättar om sig själv, sin vän Robert och den mystisks kvinnan Rosemary, som förtrollade dem båda.

De båda handlingarna berättas parallellt, men jag tycker att den ena tar överhanden. Jag tycker inte heller att någon av delarna känns speciellt tidstypisk. Eller, på sätt och vis känns historien med Daniel, Robert och Rosemary riktigt tidstypisk eftersom den känns som 1800-tal, vilket är precis det rätta århundradet för en sådan här skräckroman, men egentligen utspelar sig den på 1940-talet. Handligen med Alice, Joe och Ginny känns faktiskt inte heller helt nutida, även om den inte känns riktigt lika tidsmässigt fel. Oxford är dock helt rätt plats; miljön är helt perfekt för en skräckroman.

Men känslan i romanen är hur som helst densamma som i en gotisk skräckroman och därför gillar jag den trots allt. Den känns dock inte helt originell, utan har vissa element av Dracula och den känns väldigt inspirerad av 80-talsfilmen The Lost Boys (en av mina absoluta favoritfilmer). Joanne Harris har absolut utvecklats som författare sedan hon skrev den här romanen och den är rätt olik Underströmmar, Kärlekens dårar, Chocolat, En smak av vin m fl, men det betyder inte att denna är dålig. Jag gillade den mycket, även om jag inte tyckte lika bra om den som jag tyckt om hennes andra romaner.