Fifty Shades of Grey

Jag hörde talas om Fifty Shades of Grey första gången när jag såg författaren E L James på Skavlan och då tänkte jag genast att jag ville läsa boken. Efter det har jag sett några mindre positiva recensioner, men jag bestämde mig i alla fall för att köpa den och ge den ett försök.

Den handlar om collegstudenten Anastasia som rycker in som ställföreträdare för sin sjuka rumskompis och intervjuar den framgångsrika, unga och sexiga affärsmannen Christian Grey. Hon är oskuld och romantiker, medan han är sexuellt erfaren och gillar hårda sexuella lekar. De attraheras av varandra och han erbjuder henne ett kontraktsbundet förhållande där hon ska bli hans undergivna och han hennes dominant. Det ger Anastasia en hel del att fundera på.

Min första tanke när jag börjar läsa är att detta är en glorifierad Harlekinroman. Den följer precis samma mönster som dessa. Karaktärerna känns stereotypa och inte särskilt trovärdiga. Speciellt inte Anastasia. Jag kan köpa att en 21-åring fortfarande är oskuld, men att hon är så totalt oerfaren av onani köper jag inte. Och så okunnig om sex att man t ex inte känner till oralsex kan väl ingen människa vara i dagens samhälle, ens i USA?

Dialogen är dålig och språket är enformigt. Jag blir snabbt trött på formuleringar som "Good point well made" och på beskrivningar av Christian som "mercurial". Jag ogillar också Anastasias kursiva tankar för det gör att författaren blir övertydlig. Allt måste inte förklaras för läsarna. Inte heller tycker jag att Anastasias "inre gudinna" tillför något till romanen.

Till en början trodde jag att eftersom romanen är så dåligt skriven så måste det vara de sexuella skildringarna som gjort den så populär. Det kanske det också är, fast personligen tycker jag att det blir lite enformigt efter ett tag och jag tycker också att författaren fegar lite grann. Så mycket "kinky fuckery" (för övrigt en av de få formuleringar i boken som verkligen tilltalade mig) är det inte frågan om, snarare vanligt sex med lite krydda i form av att bli bunden med en slips.

Så därför tror jag inte att det är allt sex som gjort boken så populär. Jag vet inte riktigt vad det är som folk- även jag- gillar med romanen. Det kan vara sagotemat, att flickan hittar sin prins, som gör att den tilltalar så många. Nästan lite mot min vilja gillade jag den här romanen och jag kommer också att läsa de övriga två delarna, även om jag egentligen inte har så stora förhoppningar. Jag begriper inte riktigt vad hon ska fylla ut de två tjocka böckerna fram till trilogins förutsägbara slut med (förutom sex då, förstås).