Med risk för att mina recensioner blir lika tråkiga och enformiga som E L James romaner, så måste jag än en gång skriva att språket är uselt och enformigt, att jag är trött på Anas inre gudinna och att sexscenerna känns orealistiska och blir lite tröttsamma i längden.
Anastasia och Christian har visserligen utvecklats en aning under trilogins gång, men utvecklingen har varit så förutsägbar redan från början att det ändå känns som att de är rätt så stereotypa ändå. Jag får också erkänna att jag gillade Christian bättre när han var "fifty shades of fucked up" än när han blivit en romantisk man som överöser sin fru med presenter och kärlek (och sex, förstås). Då var han i alla fall lite mystisk och oförutsägbar.
Slutet på den här romanen känns också väldigt underligt. Romanen slutar helt okej, men så kommer en epilog som känns rätt överflödig. Men okej, jag kan köpa att man väljer att lägga till en epilog. Men efter epilogen (eller är det en del av epilogen?) kommer ett par kapitel, Fifty's first Christmas och Meet Fifty Shades, som verkligen inte fyller något syfte överhuvudtaget. Det sistnämnda är ett kapitel om Anas och Christians första möte, när hon kom för att intervjua honom, fast från Christians perspektiv den här gången. Författarens slutord "That's all... for now" känns också väldigt oroande. Jag hoppas verkligen att hon inte tänker försöka få ut ännu mer av detta...
Om jag ska sammanfatta trilogin så tyckte jag att den var okej som lättsam underhållning i ungefär 1, 5 halv bok, men sedan verkade handlingen ta slut och det blev svårare och svårare att bortse från de litterära bristerna. Jag började också mer och mer reta mig på att det förutsätts att alla kvinnors dröm är att fånga en snygg, sexig och rik man som avgudar en och överöser en med pengar, presenter och sex. Det är i alla fall inte min dröm.
Jag ogillar också att romanerna är så utseendefixerade. Alla, och jag menar verkligen alla!, karaktärer ser bra ut. Nåja, undantaget som bekräftar regeln är Anastasias otäcka chef. Det känns väldigt ytligt att alla måste vara så vackra och perfekta. Christian kräver ju också att Anastasia ska hålla sig i form och ha personlig tränare m m, samtidigt som han envisas med att stoppa i henne mat hela tiden.
Något som dock är positivt är att Christian och Ana är mycket noga med preventivmedel, fast det är lite synd att författaren samtidigt sprider missuppfattningen om att man inte kan bli gravid när man har mens. Eller för den delen att man kan slänga tamponger i toaletten. Jag tycker också att det är lite synd att hon fegar lite med "kinky fuckery". Det hon beskriver är bara "vanilla sex" med lite extra krydda.
En annan sak som stört mig ända sedan den första romanen är kopplingen mellan BDSM och psykisk ohälsa. Anledningen till att Christian gillar att använda binda och piska sina kvinnor är att han mår psykiskt dåligt och i takt med att han börjar må bättre psykiskt (tack vare kärleken snarare än sin psykolog) så minskar också hans behov av att dominera kvinnor. Dels så tror jag absolut inte att det finns något samband och dels så gillar jag inte idén med att man kan förändra en annan människa. Den idén gör att många kvinnor slösar bort sina liv på hopplösa män i hopp om att kunna förändra dem (det är förstås inte bara den här boken som sprider den tanken, dock).
Sammanfattningsvis så är detta ingen bra litteratur. Jag kan dock inte påstå att jag ångrar att jag läste dem. Hade jag inte gjort det hade jag nog ångrat att jag inte stillade min nyfikenhet om varför de blivit så populära. Jag kan inte riktigt säga att jag förstår varför, men nu har jag i alla fall läst dem. Medan jag läste funderade jag på om detta kunde bli film, men kom fram till att det inte skulle funka. När jag googlade lite upptäckte jag dock att det verkar finnas planer på att filmatisera böckerna. Jag är fortfarande lite skeptisk till om det kommer att funka, men antagligen kommer jag att se den av ren nyfikenhet på hur de ska göra en film med så lite handling och så mycket sex, utan att det blir porr av det.
