Baddaren

Baddaren av Emma Hamberg handlar om Maja, som är gift med Pelle som är mycket äldre än henne. De är båda konstnärer, han framgångsrik och hon kämpande, och bor på ett slott ute på sin alldeles egna ö. Maja är inte nöjd med livet och kommer på att hon ska driva en simskola för vuxna i slottspoolen. Dit kommer Alex, Jens och Karin och de har alla olika problem som gör att de inte mår bra. Efter kursen har dock deras problem löst sig.

Denna roman borde jag egentligen ha läst under sommaren, för den är väldigt "somrig". Språket var enkelt, vilket gjorde den mycket lättläst. Handlingen är rätt förutsägbar, men lättsmält. Karaktärerna är stereotypa, men charmiga (i alla fall de flesta). Miljön var trevlig och perfekt för bokens handling. Det var dock ett par saker som störde mig, bl a att poolen helt plötsligt från att vara helt förfallen är klar för att Maja ska kunna hålla simskola i den. Hennes metoder för att lära ut simning är i också i vissa fall något tveksamma, men det märks dock att hon har läst på om hur man lär vuxna att simma. Hon har också läst på om stenhuggning, fast jag finner det lite osannolikt att vem som helst kan göra konstverk i sten.

Men det gör inte så mycket för detta är trots allt en feel good-roman som ger en stunds underhållning och det var precis det jag ville ha när jag valde att läsa den.

Aska

Jag är som bekant inte speciellt förtjust i deckare, men jag har läst Yrsa Sigurdardóttirs två tidigare romaner, Den som gräver en grav och Det tredje tecknet, och tyckt att det varit helt okej. När jag så hittade hennes tredje roman Aska på bokrean köpte jag den.

Den handlar, som de två tidigare romanerna, om advokaten Thora (stavas egentligen med en isländsk bokstav som jag inte kan skriva, men jag tror den uttalas som "th") som företräder en man som motsätter sig utgrävningarna av några hus som begravts under aska vid ett vulkanutbrott. Det visar sig att källaren i hans hus döljer tre lik och ett avhugget huvud. Thoras uppgift blir att ta reda på vad som hände vid tiden för vulkanutbrottet.

Denna roman var helt klart bättre än de två tidigare. Det känns som att den här romanen hänger ihop bättre än de två tidigare. Mycket beror det nog på att denna utspelar sig mot bakgrund av ett vulkanutbrott och därför känns den inte lika spretig som de två tidigare (som jag i ärlighetens namn knappt minns).

Denna roman var dock inte speciellt spännande och på många sätt var handlingen ganska förutsägbar, men ändå ville jag läsa vidare för att få reda på vad som hade hänt (eller snarare få bekräftelse på att jag hade rätt). Karaktärerna är rätt så stereotypa, men Thora är sympatisk och jag gillar att hon inte är halvt alkoholiserad och kämpar för att få ihop livet som arbetande kvinna och ensamstående mamma och farmor. Lite familjeproblem har hon förstås, men det stör inte eftersom det inte på något sätt tar överhanden. Jag tyckte att den här deckaren var bra och helt klart läsvärd.

Någonstans inom oss

Någonstans inom oss av Kajsa Ingemarsson handlar om Rebecka, som tar livet av sig genom att hoppa från en klippa. Kvar i livet lämnar hon sin sambo Mikael. Någonstans mellan himmel och jord måste hon ta itu med allt det som hon undvikit och får lära sig vad som är värt att leva för.

Jag tror inte på ett liv efter döden och därför känns handlingen i den här romanen ganska flummigt och osannolikt. Det är dock inget som stör mig jättemycket, eftersom litteratur trots allt är något påhittat och då behöver allt inte vara helt trovärdigt.

Romanen är mycket lättläst och jag ville läsa vidare för att se vad som skulle hända, även om handlingen var väldigt förutsägbar. Språket är enkelt och karaktärerna ganska stereotypa. Huvudpersonen Rebecka hade jag väldigt svårt att tycka om eftersom hon är en hård och kall karriärkvinna som bryr sig mer om materiella ting än om levande. Att man får förklaringar till varför hon blivit som hon blev gjorde inte att hon framstod som mer sympatisk. Jag tycker dessutom att det är en otroligt självisk handling att begå självmord.

Handlingen skiljer sig i och för sig lite från vanlig chic lit, men den här romanen följer ändå mönstret för genren (även om jag tror att författaren gärna vill betrakta romanen som seriösare än chic lit). Den var dock ganska medelmåttig och även om den gav underhållning under läsningen så är det inte en roman som gjort något bestående intryck.

Inlåsta

Berättarrösten i Inlåsta av Emma Donoghue är femårige Jack, vars hela värld består av det rum på ca 10 kvadrat som han delar med sin mamma. För honom är det världen; för henne är det det fängelse som hon spärrades in i efter att ha blivit bortförd av en främmande man. Jack och hans mamma lyckas till slut fly, men det är inte lätt för Jack att anpassa sig till Utanför.

Detta var en mycket lättläst roman som det var svårt att lägga ifrån sig. Jag ville hela tiden läsa vidare för att få veta hur det skulle gå för Jack och hans mamma. Jag gillade också att författaren valt att skriva ur Jacks perspektiv och med ett barnsligt språk, som att han ibland använder ord som sexte, gådde och han faktiskt beter sig som en femåring ibland.

Genom att det är Jack som berättar så blir boken inte så eländig och hemsk som den skulle ha kunnat vara med tanke på handlingen. Författaren är helt klart inspirerad av händelserna med Josef Fritzl och hela historien känns väldigt verklighetstrogen. Det blir inte heller det frosseri i misär som i t ex Pojken som kallades Det (som dock verkar vara väldigt populärt bland folk). Trots det får jag ändå en känsla av att författaren tar lite för lätt på något som faktiskt varit (och förmodligen är) verklighet för en del människor. Fast jag gillade verkligen den här romanen ändå och tyckte att den var läsvärd.

Mockingjay

Den tredje delen i The Hunger Games-trilogin av Suzanne Collins heter Mockingjay och i denna roman har Katniss blivit rebellernas symbol för upproret mot The Capitol och hon blir också mer inblandad i striderna än vad som egentligen var planen.

Det var naturligtvis ganska förutsägbart hur denna roman skulle sluta, men vägen dit var inte förutsägbar och bitvis var den spännande och bitvis lite långtråkig (jag är inte så förtjust i krigsactionscener). Katniss fortsätter dock att utvecklas som person och blir mer och mer sympatisk, jämfört med den ganska själviska flickan i den första romanen.

Jag uppskattar också att författaren gör händelserna realistiska, t ex att det händer viktiga saker när Katniss inte är närvarande och att en del personer som är viktiga i Katniss liv dör. Självklart uppskattar jag också att romanen, trots att den utspelar sig i en dystopisk framtid, faktiskt också säger en hel del om det samhälle vi lever i idag.

Jag tycker inte att den här romanen är lika bra som de två första delarna, The Hunger Games och Catching fire, men den är trots det mycket bra och definitivt läsvärd (har man läst de två tidigare så är det ju nästan ett måste att läsa även den tredje delen). Och denna serie är mycket väl värd att läsa!

Catching fire

Catching fire av Suzanne Collins är den andra delen i The Hunger Games-trilogin. I denna andra del börjar det bli oroligt i de tolv distrikten i Panem, som styrs med järnhand av The Capitol och president Snow. För att få ett stopp på upproret ser han därför till att Katniss återigen hamnar i arenan på The Hunger Games.

Jag gillade den första delen, The Hunger Games, men jag gillade faktiskt denna andra del ännu mer. Det är lite mindre fokus på just The Hunger Games och lite mer fokus på vad som händer i samhället. Den känns också lite mer spännande eftersom den är mindre förutsägbar.

En annan anledning till att jag gillade denna bok mer är att Katniss på något vis har blivit mjukare. I den första boken bryr hon sig i stort sett bara om sig själv, men här börjar hon bry sig även om andra människor. Jag gillar också att författaren gör båda killarna i Katniss liv både sympatiska och attraktiva, dock i viss mån på olika sätt, så att det inte blir allt för förutsägbart vem av dem hon kommer att välja till slut.

The Hunger Games

Jag blev rekommenderad att läsa The Hunger Games av min lillebror för ett par år sedan, men jag kom mig aldrig för att läsa den, men när jag det senaste året fått höra så mycket gott om denna ungdomsserie så beställde jag hem hela trilogin.

I en dystopisk framtid skickas ungdomar, tolv pojkar och tolv flickor, in i en arena för att döda varandra tills bara en återstår i en TV-sänd underhållning, The Hunger Games. När sextonåriga Katniss Everdeen erbjuder sig att ta sin systers plats i spelen betraktar hon det som en dödsdom, men hon tänker inte ge sig lätt.

Jag gillade verkligen den här romanen och det var svårt att sluta läsa; man ville hela tiden läsa vidare för att få veta hur det skulle gå för Katniss och Peeta. Trots att detta är en ungdomsroman så upplevde jag att den hade väldigt stort läsvärde även som vuxenroman och den ger en del att tänka på. Den är också spännande och actionfylld med en portion romantik.

Jag gillar också att författaren alluderar till bl a romarriket. The Hunger Games är ju en sorts gladiatorspel och landets president regerar med "bröd och skådespel" precis som de gjorde i romarriket. Vissa av karaktärerna, t ex Cinna, Flavia och Octavia, har också typiskt romerska namn. Det gör att det också finns ett visst användningsområde för romanen i undervisning.