Vildsvinet

Vildsvinet av Renzo Aneröd handlar om Zanko, som kom till Sverige som 14-åring tillsammans med sin kurdiska familj. I Irak har han lärt sig att slå först för att hävda sig och i Sverige blir han gängledare i Gårdsten i Göteborg. Zanko håller hårt på traditioner och är inte glad åt att lillasystern Dilsa har en pojkvän, som inte ens är muslim. Mer och mer dras Zanko till religionen och lär känna en grupp islamister som inte tvekar att utnyttja honom.

Detta är en roman om kriminalitet och hederskultur och som sådan så innehåller den också en hel del våld. Författaren beskriver våldet på ett sätt som känns väldigt trovärdigt och otäckt. Man får också en känsla av att författaren själv rör (eller rört) sig i kriminella kretsar, eftersom han verkar ha god kännedom om deras verksamhet.

Ett av romanens huvudteman är främlingsskap. Romanen utspelar sig i nutid, men det finns också tillbakablickar där Zanko berättar om sin och sin familjs historia i krigets Irak. Dessa delar är väldigt intressanta och läsvärda och gör att man får förståelse för varför Zanko blivit som han blivit. Intressant är också vinklingen på rasism. Flera gånger i romanen poängteras att invandrare oftast är mer rasistiska än svenskar. Och de får svenska karaktärer som finns med i romanen är motsatsen till rasister, men det är intressant och tänkvärt att även det kan vara rasism:
Nej du, min käre självhatare, är det någon som är rasistisk så är det såna som dig, som övervärderar sin egen betydelse och tror att ni vita är orsaken till allt ont. Vilken högfärd! Du ska veta att vi skiter i er. Vi har egna problem, som vår egen ruttna kultur har skapat, utan att ni har ett piss skuld till det, fattar du? och Stöd tjejer som förtrycks av hederskulturer och lägg av att slicka röv på religiösa galningar och sluta för fan att tyck synd om oss. Vi är ingen exotisk grupp som har så intressant kultur som tråkiga svenskar inte har. Stå för er egen jävla kultur. Jag vill inte komma hem till en svensk och äta arabmat och lyssna på kurdisk musik.

Renzo Aneröd skriver på ett enkelt och lättläst sätt. Hans karaktärsbeskrivningar är riktigt bra; de flesta känns som verkliga personer. Zankos lillasyster Dilsa är en av mina favoritkaraktärer och jag tycker att hon säger många kloka saker, t ex följande om begreppet islamofob: Ja då är jag förbanne mig islamofob så det står härliga till. Jag och tusentals tjejer från muslimska länder. Vi är jävligt rädda för att islam ska få mer makt över oss kvinnor. En annan karaktär som jag mot min vilja gillar är Zankos bästa vän Kardo. Han är en rå och otäck kille, samtidigt som han är otroligt snäll och har väldigt kloka funderingar.

Jag tyckte om den här romanen eftersom den får läsaren att tänka och reagera. Möjligen kan jag dock tycka att Aneröd tar upp lite för mycket i en och samma roman. Jag förstår att han vill ta upp alla dessa aspekter på att vara invandrare, men han hade gärna kunnat spara vissa teman till en kommande roman. Jag hade t ex gärna läst en roman om Dilsa, eftersom hon är en sådan intressant karaktär.