Hogfather av Terry Pratchett är en av böckerna i Discworld-serien. I den här boken hotas Hogfather (Discworlds motsvarighet till tomten) till döden. Och indirekt hotas också hela mänskligheten. Döden tar över Hogfathers jobb att dela ut gåvor på Hogwatchnight, men gör det på sitt eget sätt. Dödens dotterdotter Susan försöker, med hjälp av professorerna på Unseen University, rädda Hogfather.
Jag har tidigare läst ett par andra böcker i Discworld-serien, Mort och Reaper Man som liksom den här handlade om Döden och en annan som jag inte minns namnet på. Den här är helt klart den bästa av dem.
Dock tycker jag att det är lite för många karaktärer för att boken ska bli riktigt bra. Det är ibland svårt att hålla reda på dem allihop. Handlingen har också många trådar och det gör att boken känns lite splittrad. Det är bokens främsta svaghet. Men böckerna är ju skrivna i första hand för att vara roliga och det gör att jag tycker att de känns alldeles för ytliga och man kan inte riktigt engagera sig (vilket väl heller inte är meningen). Men bitvis tyckte jag att den var ganska rolig:
"Who are you?" "I... think my name is Bilious. I'm the oh God of Hangovers." "There's av God of Hangovers?" "An oh God'" he corrected." "When people witness me, you see, they clutch their head and say 'Oh God...' "
Eller följande stycke om bananer:
"Very nourishin' fruit, Mr Stibbons."
"Yes, sir. Although funnily enough it's not actually a fruit, sir."
"Really?"
"Yes, Sir. Botanically, it's a type of fish, sir. According to my theoryit's cladistically associated with the Krullian pipefish, sir, which of course is yellow and goea around in bunches or shoals."
"And lives in trees?"
"Well not usually, sir. The banana is obviously exploiting a new niche."
Att läsa den på engelska är nästan ett måste; många av skämten och ordlekarna skulle helt försvinna vid en översättning.
Den här boken har tagit mig ganska lång tid att läsa, men inte bara för att jag inte fastnade och engagerade mig utan på grund av att jag har läst den vid sidan om andra böcker. Jag brukar aldrig göra så; jag läser en skönlitterär bok i taget. Anledningen till att jag gjorde det den här gången var att jag relativt nyligt sett en filmatisering i två delar av Hogfather. Den var väldigt trogen boken och därför kände jag inte att boken hade något nytt att komma med, utan jag mindes ganska exakt vad som skulle hända.
Men det var en mycket bra filmatisering och jag tyckte nästan att den var bättre än boken. Den gjorde i alla fall boken intressantare att läsa eftersom jag redan hade bilder i huvudet på hur personer och platser såg ut. Det tycker jag annars har varit en brist i de andra böckerna i serien jag läst- jag har helt enkelt inte kunnat föreställa mig allt.
Jag har ytterligare en bok i Discworld-serien hemma som jag kommer att läsa när jag får lust och tillfälle, men jag tvivlar på att jag kommer att köpa eller läsa fler böcker i serien. De är inte precis dåliga, men jag känner inte att de ger mig särskilt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar