Labyrinten

Labyrinten av Kate Mosse har två parallella historier, en som utspelar sig 1209 och en som utspelar sig 2005, och de båda historierna har med varandra att göra. 1209 får Alais en bok och det blir hennes livsuppgift att skydda labyrintens hemlighet. År 2005 hittar Alice två skelett på en utgrävningsplats och labyrintens hemlighet riskerar att avslöjas.

Detta är ännu en roman om den heliga Graalen. Finns det verkligen ingen annan intressant antik och/eller helig relik att skriva romaner om? Det börjar faktiskt bli lite tröttsamt med böcker om just graalen och det var faktiskt anledningen till att jag valt att inte köpa boken. Jag funderade nämligen på att köpa den när jag var i England, men jag är glad att jag inte gjorde det (även om jag tror att den varit en aning bättre att läsa på originalspråk).

Med den här boken vill författaren visa att det förflutna alltid är något som påverkar oss; historien har gjort oss till den vi är: Och det kan jag ju i och för sig hålla med om. Men jag tycker att det känns lite krystat att Alais och Alice inte bara nästan heter samma sak, utan råkar ut för nästan samma saker och blir kära i män som ser nästan likadana ut och som heter nästan samma sak- fast med 800 års mellanrum.

Kate Mosse är ingen speciellt bra författare. Det jag främst ogillar är att hon skriver rakt ut var personerna tänker och känner istället för att gestalta, d v s beskriva vad de gör. Jag tycker också att hon många gånger använder onödigt mycket ord och gör berättelsen för detaljerad. Att läsa den här romanen är som att läsa en film (jag tror faktiskt att den skulle kunna göra sig ganska bra som film).

Bitvis är det spännande och intressant och man vill veta hur det ska gå. Speciellt i början är den spännande och intressant, men ju närmare lösningen, svaret, sanningen man kommer desto ointressantare blir det. Eftersom den här romanen inte är originell på något vis blir den också väldigt förutsägbar.

Detta betyder inte att boken är dålig. Som de flesta böcker och filmer av den här typen är det bra underhållning. Det märks att författaren har försökt att göra ordentlig research och miljöbeskrivningar, speciellt i de delar som handlar om medeltiden, är ganska bra. Hoppen mellan de olika tiderna fungerar också riktigt bra. Personbeskrivningarna är dock inte riktigt lika bra och personerna känns inte levande.