Mamma sa att jag var sjuk

Mamma sa att jag var sjuk av Julie Gregory är en självbiografisk bok om vad Julie utsattes för som barn av sin mamma. Under barndomen utsattes Julie för otaliga undersökningar, röntgen, provtagningar och till och med operationer och fick många olika mediciner. Detta trots att hon inte alls var sjuk; hennes sjukdomar fanns bara i hennes mammas fantasi. Allt detta bara för att mamman själv eftersträvade läkarnas uppmärksamhet.

Den sjukdom som mamman led av kallas Münchausen by proxy och är en väldigt allvarlig form av barnmisshandel där vårdnadshavaren, oftast mamman, hittar på eller förorsakar sjukdomssymtom hos barnet. Ibland går det så långt att barnet dör.

Den här boken var väldigt lättläst och det var svårt att lägga den ifrån sig. Det är en bok som verkligen väcker känslor. Man upprörs och blir arg över hur en mamma kan göra så mot sitt barn, hur en pappa bara kan låta det pågå, hur läkarna bara kan gå med på att göra undersökning efter undersökning och hur myndigheterna kan vara så blinda. Julie Gregory har lyckats skriva en bok om ett barns utsatthet utan att försöka få läsaren att tycka synd om henne själv. Det uppskattar jag.

Trots detta känns det som att det främsta skälet till att den här boken har blivit skriven är som terapi för henne själv. Det tycker jag inte spelar så stor roll. Det är trots allt viktigt att uppmärksamma alla former av barnmissahandel och upplysa om Münchausen by proxy. Därför tycker jag ändå att den här typen av böcker fyller en viktig funktion.

Det är förstås omöjligt att låta bli att jämföra en sån här bok med exempelvis Pojken som kallades Det (och de två uppföljarna till den) av Dave Peltzer och Äcklig av Constance Briscoe. Dock tycker jag att denna är bättre än Dave Peltzers böcker, eftersom han faller i fällan att rada upp precis allt elände han utsattes för och dessutom upprepar han det om och om igen. Men den är inte lika bra som Constance Briscoes bok, eftersom Constance Briscoe skriver bättre. Det denna bok har, som de andra två saknar, är dock en skildring av barnets kärlek till mamman; det som gör barnet villigt att offra sig för att göra mamman lycklig.

Ett plos för den här boken är också de utdrag ur läkarjounaler och fotografier från Julie Gregorys barndom som finns med. Det gör att det hela känns ännu mera verkligt. Detta är ingen välskriven litteratur, men dess värde ligger i innehållet och därför tycker jag absolut att den här boken är läsvärd.