Jag har återigen läst en gammal bok som stått oläst i bokhyllan ett bra tag, Underströmmar av Ridley Pearson. Den handlar om polisen Lou Boldt som jagar en mördare, som pressen kallar Korsmördaren. Korsmördaren har hittills dödat nio kvinnor och de enda spåret är en liten bit röd silkesfiber. Förutom att Boldt är upptagen med att försöka få fast en mördare så har han också problem i äktenskapet och han attraheras av den vackra psykologen Daphne, som har gjort en gärningsmannaprofil på mördaren.
På omslaget till den här romanen står att det är en thriller, men särskilt spännande tyckte jag inte att den var. I själva verket var den ganska förutsägbar, inte minst för att författaren underskattar sina läsare rejält och skriver ut rena självklarheter så att man inte ens får chansen att räkna ut någonting själv.
Dessutom är det en hel del som presenteras som självklarheter utan att författaren motiverar det på något vis och det irriterade mig ganska mycket. T ex så uttalar sig psykologen väldigt tvärsäkert om vissa saker om mördaren som jag tvivlar på att en psykolog skulle kunna dra några slutsatser om. För att ta ett exempel så säger psykologen att mördaren har joggingskor (hur drar man den slutsatsen?) och när ett spår efter en joggingsko hittas på en brottsplats vet man gensat att mördaren varit där (för det kan ju inte vara någon annan som också har joggingskor?) och när man på en annan brottsplats hittar skoavtryck från en känga så vet man att det inte är Korsmördaren (för det är ju alldeles omöjligt att en mördare kan ha flera par skor?).
Förutom detta så var boken också dåligt skriven. I stort sett alla meningar började med ett substantiv eller ett pronomen och meningarna var också väldigt korta eftersom författaren använder punkt istället för att varierar språket med olika bindeord och skiljetecken. Det gjorde att boken kändes extremt tråkig och på slutet hade jag faktiskt svårt att hålla mig vaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar