måndag, juni 11, 2007

The Jane Austen Book Club

Efter att ha läst Urkällan, som var ganska tung och tankekrävande, ville jag läsa något lättsamt, lättläst och lättsmält. Jag valde därför The Jane Austen Book Club. Den handlar om fem kvinnor, Jocelyn, Sylvia, Allegra, Prudie och Bernadette samt en man, Grigg, som bildar en bokklubb där de diskuterar Jane Austens romaner. De är vanliga människor, varken lyckliga eller olyckliga, men med komplicerade liv och förhållanden. Under det halvår som de träffas en gång i månaden för att diskutera Jane Austens romaner händer olika saker i deras liv. Någons äktenskap sätts på prov, någon förlorar någon och någon blir kär.

Lättläst var den här romanen verkligen. Jag läste den på engelska och tyckte ändå att den var otroligt lättläst. Jag tror att jag stötte på ca fem ord som jag inte kunde. Det måste betyda att den var otoligt lättläst, eftersom jag läser rätt mycket på engelska och jag har t o m läst ungdomsromaner med ett mer komplicerat språk än denna. Och det är inte enbart någonting positivt...

Jag tyckte att språket i romanen var oerhört utslätat och karaktärerna var otroligt stereotypa. Det var ingen av dem som jag gillade, utom möjligen den vackra, lesbiska Allegra, och det var svårt att engagera sig och intressera sig för deras liv. Speciellt som romanen var så dåligt skriven. Först och främst undrar jag vem berättaren är. Romanen inleds med en beskrivning av de som är med i bokklubben och kapitlet avslutas med Our first meeting was at Jocelyn's house. Det antyder att berättaren är någon av de som är med i bokklubben, men så är det inte. Det är helt klart att berättaren är allvetande, vilket en av deltagarna inte kan vara. Romanen är dessutom skriven i tredje person, förutom på vissa ställen där berättaren refererar till "oss".

En annan sak som irriterade mig var att romanen var så upphackad och fragmentarisk. Varje deltagare i klubben får ett eget kapitel där deras favoritroman diskuteras. Detta tyckte jag var ett väldigt bra upplägg, men därefter faller det. Kapitlet handlar mest om vad som hänt personen i fråga tidigare i livet, varvat med några få kommentarer om Austenromanen i fråga. Men ingenting av det som händer, varken i det förflutna eller i nuet, kopplas till något som har med Jane Austens romaner att göra. Inte heller så mycket av det som hänt dem tidigare i livet har mycket att göra med det som händer dem i nuet.

Romanen är också full av lösryckta citat som inte alls kopplas till handlingen på något vis. Citaten är inte ens alltid från Jane Austen-romaner, vilket i alla fall hade känts lite logiskt, även om de inte kopplas till den övriga texten. Varje kapitel avslutas också med ett stycke om något som inte alls har med någonting att göra, som t ex en beskrivning av hur hundutställningar går till, en dröm som någon har haft, ett refuseringsbrev som Jane Austen fått, ett långt utdrag ur en science fiction-roman samt en baksida från en fiktiv roman som en bikaraktär i romanen håller på att skriva. Ett helt kapitel består av korta mail mellan Grigg's tre systrar, och fyller inte alls någon funktion i romanen förutom att göra det extremt tydligt för läsaren att Grigg är kär. Jag tycker inte om att underskattas som läsare på det viset...

Jag har endast läst två romaner av Jane Austen, Förnuft och känsla och Emma. Jag gillade ingen av dem och har aldrig haft lust att läsa fler. Man kanske behöver vara ett Jane Austen-fan och ha läst alla romaner för att kunna urskilja kopplingarna mellan denna roman och Jane Austens romaner, men jag lyckas i alla fall inte. Jag kan se likheter mellan Jocelyn och Austenkaraktären Emma och mellan Allegra och en av systrarna i Förnuft och känsla, men annars känner jag att den här romanens stora brist är kopplingen till Jane Austen.

Den här romanens största förtjänst är titeln, som verkligen känns lockande (till och med för en som jag, som inte ens gillar Jane Austen), men det känns inte alls som att romanen uppfyllde det löfte som anas i titeln. Jag är inte ens säker på att författaren gillar eller ens har läst Jane Austens alla romaner, utan att hon mest kom på en bra titel och försökte skriva någonting utifrån det. Tyvärr lyckas hon inte särskilt bra, trots att titeln och idén var bra.

1 kommentar:

Shelly sa...

Eller hur!? Vem berättade historian? Alla dessa människor som vi inte fick veta mera om, varför då presentera dem? Eleverna i skolan som jag tyckte en del verkade lite intressanta tex... suck. Man måste läsa en massa grodor innan man hittar sin prins :p