Hundar, hus och hjärtats längtan

Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon handlar om Juliet, som har förlorat sin man och isolerar sig i huset som de köpt för att renovera. Hennes mamma lyckas få henne att börja gå ut på hundpromenader och utan att hon riktigt vet hur det gått till har hon fått ansvar för ett antal hundar och katter i området. Med hjälp av Lorcan, inneboende hos de livliga och högljudda grannarna, börjar hon också renovera huset. Juliets syster lever ett perfekt liv, men hon saknar värme och gemenskap i sitt äktenskap.

Detta är en fristående uppföljare till Ensamma hjärtan och hemlösa hundar, men är kanske lite mera sorglig och allvarlig än den föregående. Detta är dock på alla sätt och vis en feel good-roman- den är förutsägbar, lättläst och slutar lyckligt- och som sådan är den helt okej. Jag gillar förstås att hundar spelar en viktig roll i romanen, men det finns en del saker som jag retar mig på. En sådan sak var följande replik: 'Löper hon?' Juliet fick anstränga sig för att låta artig, trots att hon visste att alltihop var hennes fel. 'Borde hon ens vara ute?' Jag har flera gånger haft denna diskussion på ett engelsk hundforum och attityden att löptikar inte har rätt att gå ut irriterar mig något enormt.

Jag retar mig också på att översättaren inte har tillräckliga hundkunskaper och översatt old english sheepdog, vilket är ett rasnamn, men gamla engelska fårhund. Att författaren gillar hundar är det dock ingen tvekan om. I sitt tack i slutet av romanen skriver författaren Att ha en hund att gå ut med är som att ha en personlig tränare, fast ingen skriker på en och man slipper avgifter. Man kan inte smita undan sitt dagliga träningspass när den fyrbente tränaren vänder upp blicken och ser på en med sina olyckliga 'gå ut med mig!-ögon', men har man väl kommit utanför dörren är friska luften gratis och de skiftande vyerna och samtalen så mycket bättre än de man skulle ha haft på ett svettigt löpband. Det håller jag med om och jag gillar också att författaren också uppmuntrar folk som inte har egen hund att gå ut med hundar på något hundstall. Detta är ju inte så vanligt i Sverige, men i England är det det och ju fler som engagerar sig desto bättre.

Hotellet i hörnet av bitter och ljuv

Jag har nu läst Hotellet i hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford. Jag köpte den på bokrean (mest för att jag gillade omslaget), men har nästan ångrat det då jag inte alls har känt för att läsa den. Men när jag väl började läsa ångrade jag inte längre att jag köpte den.

Romanen utspelar sig i nutid (80-talet) och dåtid (40-talet) och huvudperson är Henry, som är amerikansk kines i Seattle. Som barn lär han känna och förälskar sig i Keiko, som är japansk amerikan. Efter Pearl Harbor hamnar Keiko i interneringsläger, men Henry finns fortfarande där för henne. De förlorar dock kontakten, men när man hittar tillhörigheter från japanska familjer som internerats på Hotell Panama beger sig Henry dit för att leta efter något från sitt förflutna.

Jag tyckte väldigt mycket om den här romanen och det gick väldigt fort att läsa den (jag gillar när det är korta kapitel). Detta med interneringen av japaner känner jag naturligtvis till, men det är en mindre känd del av amerikansk historia och jag har inte läst speciellt mycket om det (dock tror jag att Snow Falling On Cedars av David Guterson handlade om det) och det var intressant att läsa om det.

Det mest intressanta i denna roman var dock relationerna. Relationen mellan Henry och Keiko, naturligtvis, men också om relationen mellan Henry och hans föräldrar, Henrys relation till sonen och hans relation till den avlidna hustrun, Henrys relation till den svarte jazzsaxofonisten Sheldon o s v. Att läsa om olika möten mellan kulturer är naturligtvis också intressant. Detta är en roman som jag verkligen kan rekommendera.
 

The Other Side Of Dawn

Den sjunde och sista boken i John Marsdens Tomorrow-serie heter The Other Side Of Dawn och kriget håller på att närma sig en upplösning. Ellie och hennes vänner får en uppgift av "kiwisarna" d v s Nya Zeelands armé- de ska skapa så mycket problem de kan för fienden. Det lyckas de bra med, men Ellie kommer också ifrån de andra.

Jag gillade denna sista bok i ungdomsserien och det känns skönt att allt slutligen fick en upplösning och dessutom en upplösning som känns trovärdig, d v s inte något "and they lived happily ever after". Man inser att de erfarenheter de gjort under kriget har förändrat dem för alltid och att de aldrig kommer att glömma.

Jag tyckte att detta var den absolut bästa boken i serien, delvis beroende på att den har en bra balans mellan spänning och reflektion. Men främst gillar jag den för att jag gillar slutet. Det känns dock som att romanen har två möjliga slut och jag vet faktiskt inte vilket jag hade föredragit. Det hade kunnat bli ett bra slut efter Ellies konfrontation på Tailor's Stitch, dock lite mörkare än det faktiska slutet, som kanske känns lite osannolikt och förutsägbart (men det är ju trots allt en ungdomsroman).

Suzi Dougherty har varit en mycket bra uppläsare med inlevelse och engagemang genom hela serien.

Himmel

När jag gick på universitetet läst jag Underdog av Torbjörn Flygt och tyckte att den var helt okej, men inte jättebra. Men när jag hittade Himmel av samma författare på bokrean bestämde jag mig för att köpa den och nu har jag också kommit mig för att läsa den. Och jag gillade verkligen den här boken.

Den handlar om ett flertal olika personer vars vägar korsas, men de lever i olika världar. Den handlar om Louise och Fredrik, med lyckade karriärer och gott om pengar, men ändå är de inte lyckliga och en av dem är ständigt otrogen. Den handlar om Parvaneh, som blir misshandlad av sin man och som bestämmer sig för att förändra sitt liv och hon möter Amir när hon läser svenska för invandrare. Lena är gift med Janson som en gång spelat bort allt de ägde, men hon tror att han har slutat. Det har han inte.

Detta är en roman om elände och på ett sätt känns det som att han beskriver ett elände som existerar bara för att han skriver om det och man känner igen sig i mycket. Detta är en ganska förutsägbar roman, men även om man vet vad som kommer att hända så lyckas författaren hålla intresset vid liv. Kanske gillade jag den här romanen bättre än Underdog för att den utspelar sig i nutid istället för på 70-talet. För den känns verkligen aktuell och nutida, samtidigt som karaktärerna på ett sätt känns tidlösa.

Jag gillar Flygts språk och jag tycker speciellt att han lyckas bra med "invandrarspråket". Ibland får jag tänka till för att förstå vad han menar, men så är det ju också när man lyssnar på någon med brytning. Jag tyckte att det här var en mycket bra roman och trots att den är sorglig, så känns den också som en feel good-roman.

The Night Is For Hunting

The Night Is For Hunting av John Marsden är den sjätte boken i Tomorrow-serien och precis som de andra så har jag lyssnat på den som talbok. I den här boken är Ellie och de andra fortfarande kvar i Stratton, men på grund av en sammandrabbning med fiendesoldater ger de sig iväg tillbaka till Hell, fast denna gång har de också sällskap av några av de barn som de stötte på i Stratton. Efter vissa problem kommer de fram och trots att de känner sig trygga där måste de också ge sig iväg utanför den tryggheten och de råkar naturligtvis ut för en del äventyrliga händelser.


Detta är nog den bästa av böckerna hittills och mycket beror det på att de kommer in nya karaktärer som rör upp saker och ting lite. De karaktärer som man redan lärt känna har visserligen förändrats under seriens gång, men de började kännas lite välbekanta och tråkiga så nya karaktärer känns bra. Den här boken har en precis lagom blandning av action och spänning och känslor och funderingar. Man börjar också känna att det kanske börjar närma sig slutet av kriget.

Suzi Doherty är fortfarande mycket bra som uppläsare. Hon läser med inlevelse och  engagemang.

Flickan med snö i håret

Flickan med snö i håret är Ninni Schulmans debutroman. Det är en svensk deckare och för att vara en sådan tyckte jag faktiskt att den var riktigt bra. Jag gillade huvudpersonerna och den kändes ganska autentisk. Den utspelar sig i Hagfors, Värmland dit Magdalena flyttar tillbaka med sin lilla son efter en svår skilsmässa. Romanen handlar också om poliserna Petra och Christer, som får fullt upp när en ung flicka försvinner under nyårsnatten och en annan flicka hittas mördad.

Jag gillade som sagt den här romanen och mycket beror det nog på att den utspelar sig i en liten stad i Värmland. Det känns som en omväxling till alla brott i storstäderna och livet i lilla Hagfors skildras på ett sätt som känns äkta. Dock kunde de kursiva avsnitten där ett traffickingoffer får komma till tals helt överflödiga (något som kan skyllas på Mons Kallentoft?).

Egentligen är det inte brotten och deras upplösning som är det intressanta i den här romanen, utan relationerna mellan människorna. Jag är ju inte speciellt förtjust i deckare, men jag kommer säkert att läsa fler böcker av Ninni Schulman.