På andra sidan solen

På andra sidan solen är Maria Ernestams femte roman och jag har tyckt mycket om dem allihop, även om de har varit ganska olika. Den här handlar om Viola som tillsammans med sin familj hyr ett hus i Skåne över påsken. Syftet med att åka dit är att kunna hälsa på Violas svärmor som är dement och bor på ett hem i närheten. På Solgården blir Viola också bekant med Lea, som ger henne några noveller att läsa, och läkaren Mikael. Violas man Axel har varit sjuk och det har påverkat hans beteende så att han har blivit lättirriterad och ibland rent elak. Detta påverkar naturligtvis Viola och döttrarna Linn och Tova.

Den här romanen har en del beröringspunkter med hennes förra roman, Alltid hos dig, eftersom Lea som Viola lär känna på Solgården är en av huvudpersonerna i den. Den är trevligt med igenkännandet, men på sätt och vis känns det som att det blir två berättelser som egentligen inte har så mycket med varandra att göra. Romanen hade funkat bra utan Leas noveller om missionärerna i Kina. Novellerna är visserligen bra, men som stör läsningen lite när man egentligen vill läsa vidare om hur det går för Viola och hennes familj.

Jag gillar verkligen hennes språk och sätt att skriva. Jag saknar dock det lite mer fantasifulla inslaget som finns i t ex Caipirinha med Döden. Den här romanen var bra, men jag kommer inte att minnas den speciellt länge efter att ha läst klart den (vilket jag upptäckte även var fallet med Alltid hos dig; jag kände igen Lea, men hade svårt att minnas vad den handlade om).