Little face

Little face av Sophie Hannah handlar om Alice Fancourt, som efter sin första tur utanför huset sedan den två veckor gamla dotterns födelse kommer hem och finner att den lilla flickan i barnkammaren inte är hennes dotter. Hennes man envisas med att det är deras dotter och anser att hon är antingen är psykiskt sjuk eller så ljuger hon. Polisen blir inkopplad och Simon Waterhouse blir mycket förtjust, närmast förälskad, i Alice.

Jag köpte den här boken för att den i stort sett var den enda engelska bok de hade på bokrean, men jag tyckte också att den lät ganska spännande på baksidestexten. Det var den dock inte. Först och främst var karaktärerna i boken otroligt stereotypa och intetsägande. Att jag inte gillade den aggressiva äkta mannen eller den manipulerande svärmodern var väl kanske meningen, men jag hade inga sympatier för huvudpersonen heller. Hon kändes mest bara korkad och hysterisk. Inte ens poliserna som ska lösa fallet känns speciellt trovärdiga eller sympatiska.

Boken alternerar mellan Alice synvinkel och polisen Simons och det gör den ibland jobbig att läsa. Inte för att det är svårt att hålla isär de två perspektiven, men för att det blir den del upprepningar. Den här romanen var helt enkelt bara tråkig, trots författarens försök till twist på slutet.

På andra sidan solen

På andra sidan solen är Maria Ernestams femte roman och jag har tyckt mycket om dem allihop, även om de har varit ganska olika. Den här handlar om Viola som tillsammans med sin familj hyr ett hus i Skåne över påsken. Syftet med att åka dit är att kunna hälsa på Violas svärmor som är dement och bor på ett hem i närheten. På Solgården blir Viola också bekant med Lea, som ger henne några noveller att läsa, och läkaren Mikael. Violas man Axel har varit sjuk och det har påverkat hans beteende så att han har blivit lättirriterad och ibland rent elak. Detta påverkar naturligtvis Viola och döttrarna Linn och Tova.

Den här romanen har en del beröringspunkter med hennes förra roman, Alltid hos dig, eftersom Lea som Viola lär känna på Solgården är en av huvudpersonerna i den. Den är trevligt med igenkännandet, men på sätt och vis känns det som att det blir två berättelser som egentligen inte har så mycket med varandra att göra. Romanen hade funkat bra utan Leas noveller om missionärerna i Kina. Novellerna är visserligen bra, men som stör läsningen lite när man egentligen vill läsa vidare om hur det går för Viola och hennes familj.

Jag gillar verkligen hennes språk och sätt att skriva. Jag saknar dock det lite mer fantasifulla inslaget som finns i t ex Caipirinha med Döden. Den här romanen var bra, men jag kommer inte att minnas den speciellt länge efter att ha läst klart den (vilket jag upptäckte även var fallet med Alltid hos dig; jag kände igen Lea, men hade svårt att minnas vad den handlade om).

The Other

Jag köpte The Other av David Guterson när jag var i London och jag tilltalades inledningsvis av bokens omslag. Sedan såg jag att den var skriven av författaren till Snow Falling On Cedars och Skogsmadonnan, vilka jag gillade, och efter att ha läst baksidestexten bestämde jag mig för att köpa den.

Den handlar om Neil Countryman och John William Barry som kommer från två helt olika bakgrund, men som blir vänner när de träffas vid ett 800-meterslopp. När de blir äldre följer Neil det konventionella mönstret med college, flickvän och senare fru och barn o s v. Den mycket intelligenta och excentriska John William gör dock ett betydligt mer radikalt livsval när han slutar på college och flyttar ut i skogen. Han är övertygad om att det är det enda sättet att leva utan hyckleri och Neil hjälper honom att försvinna och drar in honom i en härva av hemligheter.

Jag gillade verkligen den här romanen. Den är välskriven och den ger läsaren mycket att tänka på, bland annat en del funderingar om religion eftersom John William är gnostiker: 'Gnosticism is elitist'. /.../In the end, they're like the rest', she said. They think it's only them who have the truth.' Jag vet inte mycket om gnosticismen, men de flesta religioner anser sig ju vara de som sitter inne med sanningen. Följande citat får mig dock att undra om jag inte är lite av en gnostiker, för min föreställning om gud, om h*n finns, är ungefär som i följande citat:
She said that, to her, Gnostics sounded crazy. If the Gnostics thought God-if there was a God- was like a big, malicious prison warden, that was 'at least as crazy', she said, 'as all the other religions put together'.

Jag fick också lära mig ett nytt ord, paraskavedekatriafobia, vilket betyder fobi för fredagen den trettonde.

Jag gillar också observationerna om det amerikanska samhället: An argument ensued about abundance, leisure, work, nature, and what a second girl kept calling 'the American way'. When I asked her what she meant by 'the American way', she said, 'Basically, the destruction og everything- the world, your happiness, your soul, everything. The complete package. Evil and war. That's who we are, Mr Countryman.'

En annan, mycket träffande, beskrivning av det amerikanska (eller kanske det västerländska) samhället och som nog stämmer in på både mig själv och de flesta andra: You're a loyal citizen of hamburger world.