måndag, september 17, 2007

Oronooko or The royal slave

Jag var lite tveksam till om jag skulle ta med Oronooko or The royal slave i min blog, eftersom den egentligen är mer som en lång novell än en riktigt roman. Men eftersom den av vissa anses vara den första roman som skrevs på engelska (andra anser att Robinson Crusoe av Daniel Defoe är den första engelska romanen) och dessutom är skriven av en kvinna, Aphra Behn, bestämde jag mig för att ändå ta med den.

Oronooko or The Royal Slave handlar om Oronooko, som är prins i ett afrikanskt land. Han blir kär i den vackra Imoinda och det leder till problem. Imoinda skickas bort och Oronoooko luras av slavhandlare och hamnar på ett slavskepp på väg till Surinam. Där hamnar han på ett plantage, men på grund av sin intelligens och fina sätt och kungliga härkomst så blir han aldrig någon riktigt slav. Han träffar Imoinda igen och så småningom leder Oronooko ett slavuppror mot plantageägaren.

Den här romanen eller långa novellen var rätt tråkig att läsa eftersom det var svårt att hitta berättelsen bland alla orden. Det var nämligen väldigt mycket beskrivningar av sådant som inte alls hade med berättelsen att göra och det var rätt jobbigt att läsa. Själva historien om Oronooko var väl inte heller särskilt spännande eller intressant.

Det mest intressanta med den här texten är hur Oronooko framställs. Aphra Behn ville skriva den här berättelsen för att visa att slaveri är fel, men i mina nutida ögon misslyckas hon totalt. Berättelsen är full av rasism och de förskönande beskrivningarna av Oronooko gör bara att berättelsen verkar osannolik. Dessutom är Oronookos goda sidor bl a att han ser ut som en europe, fast med svart hudfärg och att han talar engelska och franska, och det ger bara intrycket av att de bästa människorna är européerna och då framförallt kolonisatörerna. Det tycker jag förtar hela idén med att försöka visa att slaveri är fel.

Samtidigt är det också detta som gör berättelsen intressant, ut ett historiskt perspektiv. Idag har den knappast särskilt mycket att säga, men den säger en hel del om det samhälle som Aphra Behn levde i.

Inga kommentarer: