Klassträffen

Jag har fortsatt att läsa de gamla böcker som jag har stående i bokhyllen och nu har jag läst Klassträffen av Rona Jaffe. Den är skriven 1979 och jag vill minnas att den var väldigt populär i början av 80-talet.

Klassträffen handlar om fyra flickor som bodde bredvid varandra på college på femtiotalet. Romanen handlar om deras liv- på college och efter college. Annabel är livlig och får dåligt rykte, Chris är den intelligenta men lite oattraktiva och Daphne är skönhetsdrottningen och Emily är den ängsliga judinnan. Romanen handlar också om deras Harvard-män snygge Max, den gåtfulle Alexander, svärmorsdrömmen Ken och den gifte Richard. Tjugo år senare möts Annabel, Chris, Daphne och Emily igen på en klassträff.

Språket i romanen var inte mycket att hurra för, men jag uppskattar uppdleningen i prolog och epilog, i vilka kvinnorna befinner sig på klassträffen, och 50-tal och 60-tal. Kapitlen var heller inte så långa och det varierar vilken person som är i fokus i kapitlen.

Den här romanen var väldigt lätt att ta sig igenom. Det händer saker i stort sett hela tiden och det som driver läsningen framåt är att man vill veta hur det ska gå för dessa flickor/kvinnor och deras män. Men det märks att den är rätt gammal, för vissa saker kan man inte riktigt identifiera sig med, som t ex att en kvinna avråds från att bli läkare och att det var ovanligt med skilsmässor. Visst vet jag att det var så på femtio- och sextiotalen (och även till viss del på sjuttiotalet), men det känns ändå lite främmande. Men romanen gjorde kanske en viss nytta i kvinnofrigörelsen, eftersom kvinnorna i den faktiskt själv bestämmer över sina liv.

Fast den känns ändå lite förlegad och det känns ibland som att en kvinnas enda roll är att vara vacker och att hitta en snygg och rik man att skaffa barn med (detta eftersom faktiskt alla kvinnorna i romanen gifter sig med snygga, rika män), även om det faktiskt visar sig att den perfekta ytan inte alltid är så perfekt.

Romanen kanske inte är något litterärt mästerverk, men den var i alla fall skön och avkopplande att läsa. Den innehöll också vissa tänkvärda bitar, som säkert fyllde en funktion i början av åttiotalet, och som tål att funderas på även idag. Så på det stora hela gillade jag faktiskt den här romanen.