Den sanna och enastående berättelsen om systrarna Hunt

Den här romanen av Elisabeth Robinson har jag letat efter på biblioteket ända sedan jag såg den på en litteraturlista. Den handlar, som titeln antyder, om systrarna Hunt, Olivia och Maddie. Olivia Hunt har fått sparken från sitt arbete som producent på ett stort filmbolag och hennes pojkvän Michael har lämnat henne. Dessutom får hon veta att hennes syster Maddie har leukemi. Oliva är kluven mellan sin vilja att vara med sin syster och att producera en film om Don Quijote, som hon drömt om länge.

Denna roman är skriven som en brevroman och man får ta del av Olivias liv genom de brev som hon skriver till systern, bästa vännen, f d pojkvännen, filmbolag, producenter och skådespelare. Romanen är på samma gång tragisk och komisk, fast kanske mest åt det komiska hållet.

På romanens baksida står att den är ”Bridget Jones och Jane Austen i en skön förening” (Marie Clare). Jag tycker att det är lite konstigt att man jämför en romankaraktär som Bridget Jones med en författare som Jane Austen- de tillhör ju liksom inte samma kategoris. Men jag kan absolut se likheterna med Bridget Jones (även om jag inte läst den utan bara sett filmen). Men några likheter med Jane Austen kunde jag inte hitta, bortsett från att hon också skrivit brevromaner. Jag anser också att den kanske hade gjort sig bättre om den inte hade varit i brevform.

Detta var avkopplande och rolig läsning även om den också hade ett lite tyngre innehåll. Dock tyckte jag inte vidare mycket om alla breven till Hollywoodfolk. Det kändes inte särskilt relevant och rent av ganska fånigt. Jag kanske är för vuxen för att imponeras och roas av att en fiktiv person känner en massa kändisar. Romanen hade blivit betydligt intressantare och mer realistisk om Olivia hade haft någon annan typ av arbete och att breven bara hade varit till systern, familjen, pojkvännen och bästa vännen. Då hade den inte känts lika ytlig.

Dock roades jag av beskrivningen hon ger av Robin Williams i ett brev till systern: Som du vet, eftersom du är så förtjust i Enternainment Tonight, så är Robin Williams fullkomligt täckt av hår. Det sticker ut tofsar ur öronen på honom och ur kragen och ärmarna; han är som en bäver i collegetjröja och jeans. Men den här romanen var i alla fall absolut läsvärd. Det var underhållande och lättsam läsning och man ville hela tiden veta hur det skulle gå för Maddie med sjukdomen och hur det skulle gå mellan Olivia och Michael. Dock tyckte jag inte att det var särskilt intressant att veta hur det skulle gå med filmen, eftersom jag tyckte att den delen av romanen var onödig och fånig.